Göteborgsposten – 22 januari 1867, sida 2

— Ha de fått reda på den tredje? frågade en annan fiskare. De voro ju tre? — Ja, Cattley talade om en tredje som höll vakt på något afstånd. — Då var det Drake, sade Narls. Smuggleri eller krypskytte, det kommer på ett ut för honom. Jag håller en krona på att det var Drake. — Då torlorar ni, Marls. Den tredje var en lång smärt karl. Drake är kort och satt. Värdshusvärd, er hustru ropar på er. Ravensbird lemnade värdshussalen. Sophie stod i inre rummet med ett ljus i hand. — Richard, jag har varit uppe i andra våningen, men jag är rädd för att stanna. Huset skakar som om det skulle falla. . — Huset är nog säkert, svarade Ravensbird. Det har stått emot lika starka stormar som denna. värdshusflickan kom och förkunnade att gästerna ville ha mer öl och frågade om hon fick servera det, då kloc kan blott fattades ett par minuter i elfva. — För himlens skull, Richard, låt dem stanna huru länge de behaga i natt, bad Sophie. Bättre, då man är i fara, att vara i sällskap än allena, och jag törs ej gå till sängs i natt. — Törs ej gå till sängs! upprepade Ravonsbird öfverraskad. Hvad är det åt er? Man sofver alltid bäst i stormigt väder. — Det är det förfärligaste väder som varit sedan jag kom till Sailors Rest, svarade Sophie som alltid