Göteborgsposten – 21 januari 1867, sida 2

— Hon måtte vara förskräckligt orättvis. I småsaker vet jag att hon är det; man i detta — Har hon något samvete; Margaret? — Samvete är i allmänhet någonting som är af ganska elastiskt slag, svarade miss Bordillion småleende. Men detta, Maria, är allt hvad jag vill säga om lady Adelaide, och jag vet knappt huru jag kunnat säga så mycket. Det är saker som ligga i öppen dag för hela Danesheld, och vi kunna ej vänta att slagtare och bagare skola utöfva välgörenhet i strid mot sina egna intressen. — Och ni har verkligen nödgats vara utan socker och smör for att hjelpa Wilfred och hans hustru. Margaret hade varit utan mycket annat också; men hon besvurade frågan helt sorglöst. — Ett ganska obetydligt bevis på sjelfförnekelse, Maria. Var så snäll och låt ej hemligheten komma ut. — Uvarföre sknlle det vara en hemlighet? Är ni rädd för att stöta er med pappa? — Ja. Ehuru kanhända ej alldeles i den mening som ni antager. Jag skulle ej tycka om att stöta mig med honom, och jag bör ej vilja det: kom ihåg att jag bor i detta hus hyresfritt; jag talade med honom om att betala hyra derför då ni lemnat det, men han blott skrattade åt mig. Jag är rädd om det blefve kändt att jag eller någon annan hjelpte Wilfred, skulle man tänka mycket hårdare om honom i hans faders hus än man nu gör 4.