Göteborgsposten – 21 januari 1867, sida 2

handlar Wilfred orätt? Säkert skulle köpmän och handtverkare kunna lemna honom litet mera kredit. — Han står allaredan i skuld till dem. — För småsaker — obetydliga belopp. Men han är pappas äldste son. Egendomen måste en gång tillfalla honom. — Måste? En betecknande tonvigt lades på ordet, och Marias ansigte öfverdrogs af rodnad. Det hade anslagit någon känslig sträng i hennes innersta hjerta. — Det skulle vara så orättvist att lemna den till någon annan än Wilfred side hon i det hennes röst nästan föll ned till en hviskning. Han är den äldste; han var under åratal den ende sonen, ända tills de andra kommo. En stor del af pappas förmögenhet härflyter från mamma: säkert skall han åtminstone ej lemna den till någon annan än Wilfred! — Affirsmännen tyckas ej sätta mycken tillit härtill anmärkte miss Bordillidn. — Ni vill ej tala om detta ämne med mig, Margaret! — Jag vill ej säga någonting som kan ha afseende på lady Adelaide. — Är det hennes fel, tror ni? — Ja, det är hennes fel. Hon är orsaken till att mr Lesters affärer äro invecklade, och hon uppretar honom helt visst mot sin son. Maria, jag tror att hon ej vill tillåta mr Lester att bistå Wilfred, eller att testamentera ens hans moders förmögenhet till honom.