Göteborgsposten – 21 januari 1867, sida 2

— Mitt älskade barn, huru tror ni väl att de skulle kunna lefva utan någon hjelp? Inget hushåll kan existera utan att ega något. Under någon tid efter deras giftermål ville jag ej se dem för att ej synas gilla det okloka steget. Deras penningar togo slut — så mycket de hade; derefter afyttrades de få saker af något värde som de egde och som voro absolut nödvändiga för dem; dernäst gick krediten och nu stå de der på bar backe. En dag mötte jag Edith — det var omkring tre månader innan hennes barn föddes — och hon såg så svag och medtagen ut att jag gaf henne min arm att stödja sig på hem, och Sally upplyste mig om sakernas tillstånd. Denna qvinna är så mycket värd att hon ej kan betalas med guld. — Hvem? — Sally. — Ack, Margaret! hon var alltid mycket stygg emot oss! utropade Maria, som tänkte på den tid hon och Edith voro små flickor och det tyranni Sally utöfvade emot dem båda. — Hehnes sätt är sträfs som jern, men hennes hjerta är af guld. Hon hade litet penningar inbesparade, fortfor miss Bordillion, ej mycket, ty hon har underhällit sin mor och en syster som af sjuklighet ej kunnat lemna sängen; det var blott några få pund, och dem har hon användt för att inköpa nödvändighetsartiklar för Edith när barnet föddes. — Jag skall aldrig kalla henne elek mera, sade Maria ångerfullt. Men Margaret, tycker ni ej att mau be