Göteborgsposten – 19 januari 1867, sida 3

Ivarjehanda. Var nad och ers nad. 1Heleingborgs-Posten läses: Mod anspråk pa tillforiitlighet halva vi hört följande historiett berättas: Den bekante börefursten 1rau Stockholm grosshandlaren och kommendoren 5....., som straxt före jul besökte Malmö, inlade vid aterresan på jernbanstauonen i sistnämnde stad sin pels i cn kupe, i hvilken inga passagerare befunno sig. Straxt lörrän tåget skulle ga uppsökte han sin kupe och sann då av en herre instuivatr sig helt beqvämt i ett af hörnen. Var börsfurste vände sig da ull reskamraten: Min herre! Ni har tagit min plats. Var god och flytta er. — Nejl— Men i hela den civiliserade verlden brukar man respektera den plats en annan betecknat easom sin genom att der placera sin pels, sin rock, e. Alltsa ännu en gång, si rum. — Nej-, blet svaret, er pels ligger der ni sjelf lörst lagt honom, der är alltså er plats och här är mm. — Man herre! Vet ni hvom m talar med? — Nej! — Jag är grosshandlare 5., kommendör af Wasa-orden och riddare af Nordstjerue-orden samt dessutom I. d. talman i borgarestandet. Behagar ni maka åt er? — Negs, men lör att göra presentationen fullständig, så har jag äran nämna, alt jag är prof. A . ., Lunds universitets rektor magnisicus, jag har generalmajors raug och blir lör resten sittande der jag eltter. Efter den betan samsados herrarne godt ullsammans till dess tåget stanuade i Lund och hr S. blef ensam herre på täppan. Ett inveckladi slagtsorhallande. kn i Pittsburg i Norra Amerika utkommande tidning berättar att ett sjelfmord der blifvit beganget af en man, hvars namn man icke kunnat uttinua, avaremot en i sjellmördarens venstra stölvel (!) sunnen berättelse lemnar följande upplysning om anledmagen ull den förvvitlaue gerningen: — Jag gilte mig — skriver han — med en enka, som hade en redan fullvuxen dottel. Min fader besökte oss ofta, förälskade sig i min stjuldotter och gilte sig med denna. På detta sätt blef han min svärson och min stjusdotter n in moder, emedan hon var min fars hustru. Någon tid derefter sodue min hustru on son, det var min fars svager och min egen morbror. Min fars fru, som är min stjuldorter, fick äfven en son; han var naturligtvis min broder och på samma gång min sonson, emedan han var son af min dotter. Miu egen fru var min mormoder, emedan hon var min stjusdotters moder. Jag sjeli var min hustrus make och sonson pa samma gung. Och då maken ull nagons mormoder älven pa sawima gäng maste vara hans morfader, så blef Jag ocksa min egen morsader, och det är mer än jag ar i stånd ull att fördraga. Vågad färd. En beryktad amerikansk lindanserska, miss Rosa Celeste, hade nyligen annonserat 1 ett Fraucisco-blad, att hon skulle rulla en mau vid namn Kennevan, beridare, i en skottkärra på en kabel, spänd från en hög plattform till toppen af en paviljong, men när tiden kom att utföra detta djerlva försök, befanns det att Kennevan hyste misstrvende till miss Celestes förmåga, och hade derföre intagit en god barlast af holländskt mod. Miss Coleste vägrade att vilja utföra konststycket med en rädd man; men då åskådarne gjorde narr at henne för hvad de trodde vara feghet hos henne, blef hennes stolthet sårad och hon var nog oförståndig att väga försöket. Förrän miss Celoste hede gått 19 fot fran plattformen och då de voro 24 fot högt från marsen ändrade Kennovan läge. Med tillbjelp af balanserstången hade hon nära nog återvunnit balansen och försökte att gå vidare, då den olörsigtige karlen inyo rörde på sig, och båda störtade till marken. Konnovan kom underst, och utom stötarne af fallet slef han förskräckligt tilltygad af jernbeslagen på kottkärran, hvilka alsleto hans eva öra och sargade ialsmusklerna. Celeste hängde sast vid sin stang, vars ena ända slog i marken, sålunda minskande erkningen af hennes fall; hon föll på armbågen, trossade den och nyckelbenet, men bevarande hufvuet och sålunda undgående ögonblicklig död.