Göteborgsposten – 18 januari 1867, sida 3

väl, att den man, som ej tillåtes vara öppen prostestant, icke kan förhindras trån att vara otrogen i smyg; men hvad de tästa vigt vid är icke den frivilliga enstämmighet uti inre öfvertygelse, utan blott en yttre enformighet och för ofta oärliga religionsutötningar. Tilläggas bör äfven, att romerska hofvet, som sjelft visar sig så intolerant, pockande fordrar, att de retormerta och protestantiska länderna skola visa sig toleranta emot katolska församlingar inom deras resp. områden, tillochmed der dessa församlingars herdar, med eller utan jesuitisk disciplin, lönar dem visad gästvänlighet med att utösa ovett och förbannelser på deras kultur samt fördöma i de oförsonligaste ordalag dessas stiftare. Exempel derpå föreligger oss ganska nära. Men vändom blicken från dessa ruskiga och otidsenliga förhållanden till en visserligen verldsligare sida af dagens medalj, men som dock innehåller tillräckligt mycket af det moderna medvetandet, för att lemna öppna och fria utsigter för den blick, som vill tränga bort i framtidens blånande tjerran. Vi ha nämnt, att en petition ingått till engelska reringen med begäran om tullvisitationers upphäfvande i afseende på resandes effekter under den tid verldsutställningen i Paris varar. En engelsk tidning yttrar härom: Petitionen är undertecknad af ett stort antal peers och en betydande majoritet af Underhuset, och är derför i afseende på moralisk vigt lika med en parlamentsakt. Petitionärernas begäran är helt enkel och förnuftig. Den går derpå ut, att, under den tid innevarande års pariserutställning förblir öppen, bruket att låta passagerare i hamnarne undergå undersökning af deras effekter, skall inställas, och att för inkomster: nas bevarande spanande poliskarlar skola placeras i tullhusen, för att stanna misstänkta personer och få dem att öppna sina koffertar. Vi ha här ett första försök att förbättra tullvisitationsförhållandena, hvilket affärsmän och resande länge ha önskat. Hvar och en känner det närvarande systemets obebag. Kan det väl i nio tall bland tio sinnas någon större farce än tullvisitering? Tulltjenstemännen veta mycket väl, hvad slags folk det är, som smugglar. I likhet med alla personer, som sköta dylika tjensteförrättningar, äro de skarpa fysiognomister; de ha ett undransvärdt minne i atseende på ansigten och en instinktmessig förmåga att bedöma dem, de ha att göra med, efter dess sätt och uppI förande... För att vakta mot en liten klass lagbrytare, som en van tjensteman kan lära sig upptäcka, utsättes hela den resande verlden för dagliga obehag. Denna stora armå at tulltjenstemän användes till att besvära hundradetals harmlösa och tydligen aktningsvärda personer, för att någon illslug handlande må kunna hindras från att begå svek. Medlen motsvara alls icke ändamålet. Om det också ej funnes något annat sätt att komma öfver smugglare, än att titta in i hvar och ens resesaker, torde det vara tvifvel underkastadt, huruvida staten icke skulle vinna mera genom att frigöra passageraretrafiken och sålunda uppmuntra resandet, än det förlorar genom sådan smuggling som kan bedrifvas i de iresandes koffertar. Men då det är moraliskt säkert, att genom ett system at bevakning af kompetenta spanande poliskarlar passageraresmuggling kan förhindras lika mycket som hittills, är det omöjligt att tveka. Sålunda skulle ej blott passagerarn befrias från ett af I de största obehagen vid resor, utan äfven hela skaran af tulltjenstemän och i följd derat utgifterna för landet kunna i hög grad minskas uti många sjöstäder. Det gamla systemet brytes ned genom sökandet af trafiken öfver hela verlden, och Iman kan vänta, att verldsutställningen skall gifva det dödshugget. Om ett förbättradt slag af reglementariska bestämmelser försökes under innev. år, ha vi föga skäl att frukta åter vändon af de klumpiga bruk, som nu gälla. Det har några gånger nämnts, att ungerska landtdagen på det bestämdaste opponerar sig mot kejsarens af Österrike åtgärd att utan landtdagens hörande påbjuda den nya arm6organisationen äfven i Ungern. Det är dock ej mot sjelfva denna organisation, som mm TDM — landtdagen uttalar sig. Vi äro nu i tillfälle att meddela våra läsare en öfversigt af densamma: Hädanefter skall hvarje vapenför manlig, österrikisk undersåte vara bunden att tjenst