Göteborgsposten – 18 januari 1867, sida 1

inom sig hvad man skulle säga om honom ifall han ginge in på någet sådant. — Säkert afslår ni ej mitt tillbud, mr Lester? Jag kan erbjuda er dotter en vacker förmögenhet, och jag älskar henne så som jag aldrig trodde mig skola kunna älska någon, — Jag tackar er för anbudet, lord Dane, det gör oss heder; men dylika saker fordra noggrannt öfvervägande. Vill ni lemna mig en vecka eller tio dagar för att tänka öfver saken? — Så lång tid! — Vill ni ej hellre ha det så, än få ett omedelbart afslag? — Jo. Men hvarför ett afslag? — Jag är verkligen ej beredd att diskutera detta ämne nu, sade mr Lester, i det han reste sig upp. Ni måste gifva mig tid till öfverläggning. Säg ingenting till Maria. Låtom oss söka upp lady Adelaide. Han kastade en blick på sina oordnade papper, blåste ut ljuset, som han skrifvit vid, och stängde omsorgsfullt dörren till sitt rum. I samma ögonblisk öppnades förstugudörren och Maria inträdde. v — Ack, hvilket väder! utropade hon. Min slöja har blåst bort och det var lyckligt nog att jag kunde rädda min hufvudbonad. Se på mitt hår. Är detta lord Dane? Se ej på mig! Å Mr Lester stirrade förvånad och frågade henne hvad i all vorlden fört ut henne?