Göteborgsposten – 17 januari 1867, sida 2

antydan frambragt möjligheten att hans ord kunde bli så missförstådda: Maria Lester var oupphörligt föremål för hans tankar, och lady Adelaide vor ej mera för honom och hade aldrig varit det allt sedan hennes giftermål, än en annan mans hustru. Han hade då jagat henne ut ur sitt hjerta för alltid, hvad hon än å sin sida kunde ha gjort med honom. En tanka genomfor henne att detta förödmjukande, bittra missförstånd å hennes sida mäste trefaldt ha gifvit honom ersättning för allt hvad hon under fordna dagar låtit honom lida. Han var godhjertad och försökte bringa henne ur hennes förlägenhet; i affärsmäktig ton förkunnade han henne att han önskade gifta sig med Maria Lester, och att hans hufvudmotiv med att tala först vid henne var att hon skulle begagna sitt inflytande hos sin man för hans sak. — Man säger till mig att det är tid på att jag bosätter mig, anmärkte han; och naturligtvis är det så, ifall jag någonsin skall bli bosatt. Oafsedt hvarje känsla a! tillgifvenhet som jag kan hysa, har jag börjat inse att detta blir det bästa för mig: men syster Cecilia är ej något egentligt sällskay för mig. Men innan jag fann detta och innan jag kom tillbaka till Dane Castle eller hade lemnat London, hade jag fattat mitt beslut med hänsyn I till miss Lester. Jag har aldrig träffat någon för hvilken jag kännt eu så fullkomlig högaktning, tillade han med särskildt tonvigt på det sista ordet, och jag byser der förtröstan att hon kan låta beveka sig att bli lady Dane Derföre har jag kommit till er, såsom en gammal vär