rade att man ej kan annat än förvånas då man ser de stora summor som skänkts till dessa inrättningar — och i sanning, de framställningar tal. gjorde lemnade ett så vackert bevis på välgörenhet och menniskokärlek att väl knappast något samhälle her att uppvisa något dylikt. Tal. lemnade sedermera en mängd högst intressanta statistiska uppgilter öfver kolerasarsotens sista uppträdande härstädes, hvaras man fann att denna sjukdom härjat mest på de ställen som äro mest vanlottade i sanitärt hänseende. Att ännu ofantligt mycket återstår att önska, framgick af talarens framställning om t. ex. det sanitära tillståndet på Hagaheden, hvilket sades vara ohyggligt. I allmänhet synes, såsom tal. anmärkte, de sa nitära förbållandenas förbättring vara dagens utan jemtörelse vigtigaste fråga. Af kolerasjukdomsfall hade under epidemien förekommit: I staden 143 (77 dödstall), i IIagorna 252 (143 döde), i Masthugget 67 (45 döde) i Galgkrogarne 27 (18 döde), å Stampen 32 (18 döde), i Redbergslid 88 (34 döde), i Nylikeliden 2 (2 döde), å Härlanda 1 (1 död), i Vbostaden 109 (65 döde), och i Landalabergen 81 (43 döde). I staden hade i kolera insjuknat 0,8 proc. af befolkningen och dött 53,8 proc. af antalet insjuknade. Dessa procentförhållanden hade för öfriga stadsdelarne ställt sig sålunda: För Hagorna 2,4—54; för Masthugget 5,6—-82; för Galgkrogarne 4,5—66 ; för Stampen 3,0—59; för Landalabergen 6,0—53 och för Albostaden 59. Sedan d:r Ewert framställt sin tacksamhet till läkaresällskapet och sekreteraren för den tid d:r E. fungerat som sällskapets ordtörande, öfverlemnades oruförandeklubban till den nyvalde ordföranden för året, d:r N. M. Asplund, som frambar sällskapets tacksamhet till asgående ordf. och uttryckte sin förhoppning att sällskapet äfven framgent skulle egna sina krafter åt sitt förnämsta mål: vetenskapens befrämjande.