han hade för att underhålla detsamma voro ämnen för folkets anmärkningar; föga sannolikt var det att han skulle gifta bort sin dotter, när han måste lemna ifrån sig niohundra pund om året med henne! Ett häftigt buller, mera likt ett kononskott, än ett ljud som förorsakades af blåsten, drog Maria till fönstret! IIon kunde uppfånga en skymt af hafvet, af dess fräsande och fradgande vågor och stod och såg ut. Hon bar en violett sidenklådning, fullkomligt slät, med undantag af några smala hvita spetsar som kantade dess korta ärmar. Plötsligt lyftade hon sina hvita armar och händer i höjden liksom bönfallande. — Min Gud, hjelp alla som äro ute på sjön denna natt! Lady Adelaide satt i förmaket i sin dyrbara och vackra aftonklädning af hvitt silkesbrokad och strålande af juveler, då Maria inträdde. Det sätt, hvarpå hon klädde sig endast för att lugnt tillbringa sin afton hemma utan gister, hade för längesedan upphört att synas besynnerligt för husets medlemmar: de hade blifvit vana dervid. Mr Lester hade uppmuntrat detta under den första tiden af deras giftermål, och innan affärerna intrasslade sig för honom; måhända fann han sig ru i dess olägenheter. Maria satte sig ned oombedd, kännande sig nu såsom förr, e, hemmastadd: det var ej många vänliga ord hon hörde af lady Adelaide. Det äldsta barnet, George, satt och slumrade i en beqväm länstol. Mr Lester kom på samma gång som underrättelser att dineren var färdig. Deras middag intogs tidigt på Dane