mötte sin son på gatan, talade han ej till honom; han såg åt ett annat häll när ban såg sin svärdotter komma. Har kunde ej förlåta miss Bordillion, och förbindelsen mellan de båda husen upphörde, utom den Maria underhöll. Hurt länge mr Lester under andra omständigheter skulle ha tillåtit sin dotter att stanna hos miss Bordillion, måste naturligtvis förbli en obesvarad fråga, men han lät nu hemta hem henne omedelbart och tog ifrån miss Bordillion den inkomst hon haft af henne. Han förbjöd henne att närma sig hennes brors hus, men ännu hade han ej förbjudit henne att gå till miss Bordillions. Nästfoljande år i Maj månad, reste mr Lester och hans hustru till London och togo Maria med sig för att presenteras. Hon presenterades at sin styfmoder och smakade första gången nöjena af en Londonersäsong. De återvände till Danesheld i Augusti; men under deras vistelse i staden hade de träffat en gammul vän, som varit en främling för dem under tio års tid. Det var lord Dane. Till hela Daneshelds stora förvåning och miss Danes missnöje bade lord Dane aldrig en enda gång besökt sitt hem sedan han lemnade det. Det var nu tio år sedan dess. Tio år! Hvar han tillbragt dem kunde han knappt säga, utom det att han vistats i mistan hvarenda bekant stad i Europa, undvikande de besökta hufyudstäderna, och utan att uppehålla sig särdeles länge i någondera af dem. Han sade skrattande till Lesters at denna Londonersäsong vore hans återinträde i lifvet. Han reste nu till Danesheld innan de gjorde det, hade åter tagit sin bostad på slottet med ett folje tjenare och sin syster