Göteborgsposten – 14 januari 1867, sida 2

Göteborgs nya Vattenledning. Till Red. af Göteborgs-Posten. Ins. som med nöje erkänner hr lektor Dahlanders lugna och humana uppträdande uti den vigtiga vattenledningefsagan, kan likväl icke underlåta utt lomna uttryck åt sin sorväniog derofver, att då man å ena sidan medgisver riktigheten deraf att konsumtionen är fördelad öfver 20 b 22 timmar, så vill man å andra sidan påstå att detia Åicke har det ringaste inflytande på saken i fråga. Om man, äfven med ledning af det konsumtionstörhållande, som hr lektor D. uppgifver såsom gällande i England, gör en tilämoning på den omtvistade, af br D. uträknade tryckinbellen, så finner man (för att nu inskränka sig ull ett exempel) att uti staden vid ves:ra kanalen det effektiva tryck, som någon gång kan uppgå till 202 och 200 fot, i hr Richeris forslager likväl under etorre delen af sorbrukniugetiden ligger långt under och ofta nedgår till respektive 158 och 175 tot. Är ett sådant förhållande utan inflytande? Är denna vexling uti tryck icke särdeles anmärkningsvärd ? Ins. menar tvärtom. Ins. är beredd på att dercat Redaktionen så medgilver, inkouma med bevis deruppå att, oaktadt hr Richerts senare förslag upptager ett vidare hufvudror och en högre belägen reservoir, så har sättet. hvarpå dessa vigtiga delar, i sammanhang sinsemellan och med sittreringen, blifvit ordnade, i det edra närmaste förstört alla fördelar af reservoir vid staden. Aolägges en sådan på rätt sått, och rörsystemet derefter lämpas, kan densamma v:sserligen vara uf fördel. Men itrågavarande förslag har icke, enligt Ias. mening, på tillfredsställande sätt löst problemet; hvarom mera framdeles, ifall, som nyss sades, detta medgifves af Redaktionen. Då hr Icktor bvar man i Göteborg skall finna någon, som eger -yraktisk erfarenhet uti ifrågavarande fall4, så vill los. svara med hänvisning på stadens egen arkitekt; och wwifvelsutan skulle det för hr D. sjelf icke vara utan nytta att rådföra sig med nämnde persva, och för det allmänna bestämdt nyttigare än att söka tillämpa Dupuit och Hawksley på ett sätt som desamma afgjordt skulle ogilla. Men som ordspråket lyder: man går ofver ån efter vatten. D. fragar —1—