2—0—6:cmT.0 Branden i Bromon, hvilken omnämndes i vårt gårdagsvelegram, kunde ej slackus forrån efter 20 timmars förlopp. Skadan är stor. Elden anlades at en lagermätare, som sedan athändt sig sjelf lifvet. Spaniens tillstånd skulle vara löjligt, säger det engelska bladet Saturday Keviow!, om ett stort lands nedsättande skulle vara ett lämpligt föremål för gyckel. Tron på fria institutioners lifskraft i Spanien, sådan den ännu tor tjugo eller tretio år sedan fanas, var en högsinnad vidskepelse; senare erfarenhet har visat, att frihetens spädaste planta kräfver en för henne lämplig atmosfer och god beskaffenhet hos jorden. Uti många af kontinentens länder har frihetens sak under sista generationen gått tillbaka; men så djupt som Spanien har intet land i Europa sjunkit. Med det materiela välståndet är det drägligt bra, utlandets inblandning behötver ej befaras, dynastiska strider och revolutionära agitationer äro undertryckta, hvarje möjlig ursakt tör tyranniska öfvorgrepp är aflägsnad: allt hvad som uppmuntrat ett tördertvadt hot ull att gitva fria tyglar åt sina despouska nyckers vildaste lustar. Ett regeringssystem, som söker aut stå väl hos fanatiska qvinnor och munkar, uppväcker förundran endast derlör, att en soldat med månugärig erfarenhet står i spetsen för detsamma. Premierministern Narvaezs senaste åtgärder skulle kunnat härflyta ar en cynisk önskan att öfrvertyga verlden om spanjorernas likgiltighet for friheten. Narvaez representerar ingenting annat än makten. Ingen rival skulle känna den ringaste samvetstörebråelse ötver att störta honom; men hvar och en vet, att, om försöket misslyckas för honom, väntas han och hans kamrater at galgen, kulan eller åtminstone deportering; och drottningen värderar en tjenare, som aldrig besvärar hennes samvete med invänningar. Huru mycket hon än sätter sitt timliga väl efter sin själs trålsning, törsummar hon likväl icke ätven detta jordiska, så länge ortodoxien låter sig upprättbållas med bajonetten och repet. Den för Spanien egendomligt ogynnsamma omständigheten, i jemtörelse med andra absolutistiskt, men verldsligt absolutistiskt styrda länder, är den hotvet beherrskande märkvärdiga fromheten och den borgerliga myndighetens underordnande under militärmakten. Medelst en mängd köpeötverenskommelser med en hop militära uppkomlingar måste Spaniens förkastliga och svaga regering söka upprätthålla sin ullvaro. Den allmänna meningen är vanmäktig, finnes kanske alldeles icke, och de civila äro alldeles uteslutna från det politiska lifvet, och det är derför som de, såsom den nuvarande inrikesministern, göra sig till slafviska verktyg för en skamlös regering. Den spanska despotismens organer tyckas vilja bevisa, att ett jakobinskt konvent kan i revolutionära väldshandlingar ötverträffas afven af en monarki. Pariser-Berget af 1794 handlade neppeligen med samma godtycklighet och nycksullhet som camarillan i Madrid. Times pariserkorrespondent, vanligen väl underrättad, tror, att det reaktionära strecket med de deputerades arrestering endast var förelöparen till andra änuu vildare handlingar. Reaktionen i Spanien kunde ej längre fördraga någon kontroll af kamrarne, fastän dessa helt nyligen valts under marskalk ODonnells uteslutande inflytande, hvilken tör knappast 12 månader sedan ansågs för monarkiens upprätthållare och nu i Narvaez och Gonzales Bravos ögon troligen betraktas som en farlig revolutionsnan. Kamrarne voro ej nog medgörliga och ott mera siatviskt verktyg var oundgängligt. Oinskränkt regering råder på haltön, som snabbt återvänder till sin ställning under Ferdinands herraskap. Dess nuvarande beherrskare behöfva en dep. kammare, som skall hjelpa dem i den rena despotismens återupprättande. Att någonting dylikt påtänkes, framgår af den Redogörelse för Motivernar, som inleder upplösningsdekretet. Om följande rader icke ha denna betydelse, kan ingen heller säga, hvad de betyda: Det tillhör Cortes att afgöra olver allt, som synes vara ett lämpligt läkemedel mot det allmänna onda. E. M:ts ansvariga rådgifvare anse det närvarande ögonblicket erbjuda bästa tillfället till upprättande af det oundgängliga sambruket, den nödvändiga harmonien mellan nationens verkligt konstitutionella elementer, af den lagliga utvecklingen af statens grundlagar, hvilkas sortvaro och integritet vi onska bevara. Initiativet för förverkligandet af denna tanke tillhör den i E. M:t personifierade institutionen — en institution hvars styrka och rötter i folkets sympati och önskningar öfverlefvat alla konvulsioner och tillintetgjort alla hotelser... Det ögonblick är kommet, då spanjorerna måsto styras enligt andan i sin historia och arten af de känslor, som bilda deras nationala karakter. Det är tid på att återgilva regeringen hennes sjelfständiga handlingssätt, hennes egentliga mål och ansvarighet. Kamrarnes debatter måste inskränkas inom gränserna för den befogenhet, som bör gisvas ät Cortes och de få i intet fall öfverskrida, såsom det tyvärr skett många gånger, gränserna för allmän rättvisa samt artighetens och det passandes fordringar.