Göteborgsposten – 12 januari 1867, sida 2

JamtåSUS e1ttCUmee, åttuer ryska unllytandet ,Ji Konstantinopel håller på att segra öfver det Itranska, och att kabinettet i Petersburg under hand uppmuntrar turkarne till hårdnackadt motstånd. Preussens hållning i denna frå-Iga blir mor och mer otvetydig; aet lifliga utresse, som detta lands press på senare tiden visat för de orientaliska törvecklingarne, förklaras tillräckligt genom det preussiska kabinettets önskan om en allmän europeisk törveckling i Orienten, hvilken skulle skaffa detsamma alldeles fria händer i Tyskland och derjemte göra dess allians mycket sökt och värdetull. Hvad Österrike angår, anses det för temligen atgjordt, att Beust skall just i den orientaliska frågan lemna bevis på trotast anslutning till Napoleons politik, hvilka följderna än må bli, och detsamma tror man äfven om Italien. England har hittills — fastän med en egendomlig; brist på kralt och beslutsamhet — i ötverensstämmelse med I Frankrike sökt fördröja den hotande krisen i Orienten; men de engelska tidningarnes upprepade högtidliga försäkringar om, att EngTand är oskyldigt vill allt hvad som sker och att sdet ej till något pris vill inblanda sig i denna sinvecklade sak, röja tydligt, att man anser en sammansiötning mellan Europas stormakter ssåsom förestående och i tid vill gardera sig jmot alla möjliga tall. — Det är under dessa omständigheter lätt begripligt, att mani Frankrike visar den största försigtighet, och man tror i Paris, att den kejserliga politiken är i stärd med ett omslag och att Frankrike i betraktande af Rysslands och Englands nuvasrande hållning är mindre hugadt än någonsin, satt sätta sitt inflytande i Orienten och Europa på spel, endast för att upprätthålla det till stall lutande turkiska riket. — Måhända är det Jen återverkan häraf, som kan spåras i Egyptens missnöjda hållning och vice konungens föregitna afsigt act vilja draga sina hjelptrupper — 10,000 man — tillbaka från Kreta. Den officiola Wiener Abendpost anför ett faktum, som visar hvilket anarkiskt tillstånd som råder i de turkiska provinser, der kristna och muhamedaner äro blandade om hvarandra. I distriktet Prisrendi i Albanien, der muselmän äro talrikare än katolikerna, ha de förra uppbrännt 14—15 kristna byar och förjagat befolkningen. Då den turkiske guvernören lät detta ske utan att röra sig, gjorde den österrikiske gesandten i Konstantinopel föreställningar deremot, så att regeringen atsatte guvernören. Österrike har äfven fordrat, att alla de serbiska fästningarne skola utrymmas af turkarne, jemväl Belgrad; men härpå vill ej Porten ingå, emedan Belgrad anses 1 Konstantinopel för nyckeln till hela Balkanställningen, Turkiska regeringen säger sig hafva erhållit kännedom om det grekiska rörelsepartiels plan, att äfven insurgera andra öar i Arkipelagen än Kreta. Från Englands hufvudstad skrifves d. 5 d:s till en dansk tidning: Vi ha kört fast! Vill någon vara god och komma med ett par hackor och spadar och hjelpa den stora verldsstaden London på trafven igen! För tre dagar sedan blåste en del snö in i maskineriet, och oaktadt större och mindre dundrande artiklar och bref från indignerade borgare, som tro att allt ondt kan afhjelbas genom att skrifva till Times, ligger London ännu hjelplöst på ryggen med en snödrifva på bröstet lik en mara, så att den goda staden nästan icke kan andas. Man har här under en lång följd af år varit van vid att ständigt ha, hvad vi i Danmark kalla en grön Jul, fastän d n snarare borde kallas grå eller smutsig; ty mådd och dimma, grått i grått, har hört till ordningen för dagen. Det har kostat fantasien stora ansträngar att bibehålla de traditioneln iderna om Old Father Christmas med snö i håret och istappar i skägget, eftersom det nästan alltid varit Novemberväder med Pea soup-fog — just det slag atmosferiska tillstånd, hvari enligt en viss fransk förf. engelsmännen roa sig med att hänga sig. Natten mellan d. 1 och 2 Jan. föll en sådan mängd snö, att den åldste innevånaren ej kan minnas maken. Följden häraf är den, att snön kommit oväntad för alla och ett ingen anser det för sin pligt att göra något, för att få den bort. Snön tillhör ej någons departement och derför ligger den här ännu. Slädar känner man nästan alls icke till; blott en eller två syntes i går till på gatan, och den ene var improviserad af tvenne bräder på kant och öfverdelen af en vagn. Omnibusar, cabs och andra befordringsmedel på bjul kunna endast med svårighet komma fram och måste ha extra förspann, hvilket åter betungar i form af extra allmänhet. För att gifva eder en föreställning om, huru mycket antalet af offentliga be fordringsmedel minskats, behöfver blott anföras, att af de 625 omnibusar, som dagligen befara Londons gator och i medeltal befordra 2 millioner menniskor i veckan, hafva c:a 60 varit i gång under de sista 3 dagarne. Andra fordon ha minskats i samma porportion, och man känner alldeles icke mera igen de mest trafikerade gatorna. Det är som om man plötsligt blifvit förflyttad till en liten landsortsstad eller om 7(g af Londons befolkning hade med eng utvandrat. Bullret på gatorna, hvarvid man blifvit så van, saknar man alldeles, ty snön dämpar ljudet af vagnarne. En mängd arbetare har blifvit utan sysselsättning, på grund af den starka kölden, och man ser stora skaror gå omkring på gatorna och bokstafligen skrika af hunger, sjungande: LWe have got no work to do! o. 8. v. Redan ha i tidningarne meddelats ett par fall, då lik utställts af stackare, hvilka aflidit af köld och hunger. Hvarför har har man ej gifvit alla de arbetslösa något att förtjena genom att befria gatorna från en del af snön och sålunda slå tvenne flugor i en smäll. D. 11 Febr. skall en stor reformdemonstration ega rum i London. Times grutvar sno Te — ft— —