Göteborgsposten – 12 januari 1867, sida 1

benningbristen och nöden i hufvudstaden. Konstföreningens utställning at inköpta och bortlottade arbeten uppgick till 62 nummer. Den var icke mycket rik på utmärktare arbeten, men utgjordes hufvudsakligen af medelgoda, hvilka blifvit måttligt betalta. Perlan i samlingen var säkerligen hr Salmsons vackra och rörande målning den förlorade sonen, hvilken man icke kan betrakta utan deltagande. För öfrigt sågos taflor af Stäck, Eskilsson, Palm, O. Andersson, Ekvall, Arosenius, Kallenberg, Virgin, Holm, Wahlqvist, Koskull, Rydberg, Brandelius, Gellerstedt, Billing, Jernberg, Nordgren, Berger, Söderman m. fl. samt några arbeten af danska och norska artister, aqvareller m. m. Bland dessa var en grupp i terra cotta, föreställande en död elg, omgifven af sina banemän, syra jägare af herreklassen, bland hvilka man tyckte sig igenkänna två kongl. personer. Man kan om det hela med få undantag säga, att utförandet var bättre än ämnena, på hvilkas val vära målare i allmänhet lägga alltför liten vigt. Deras arbeten skulle utan tvifvel betala sig vida bättre om de åt kompositionen egnade mera omsorg, eller med andra ord, om de tänkte längre på saken innan de började måla, så att sjelfva ämnet gåfve ett varaktigt intresse åt taflan. Upsala universitet. Kanslern har d. 31 sistl. Dec. tilldelat ett Josefinskt stipendium åt fil. d:r N. Linder, ett Oscarianskt åt fil. kand. F. Åkerberg samt ett Norånskt åt med. stud. A. T. Roman. Landshöfd. grefve E. Sparre träffades nyligen på nedresan från Stockholm af ett olycksfall, som kunnat hatva olycksbringande följder. Då neml. snälltåget stannat vid Wårgärda och gretven skulle stiga ur kup6en, halkade han och föll baklänges samt slog bakhufvudet mot en jernvägsskena, med den påföljd, att han svimmade. Vid ankomsten till Alingsås gjorde tåget en qvart timmas uppehåll, hvarunder läkare elterskickades, som emellertid förklarade ingen sara vara förhanden. Korvetten Orädds skeppsbrott. Som ätven vi intagit en i Jönkopnngsbladet förekommande berättelse om nämnde skeppsbrott, anse vi oss böra ätergitva toljande tili -Blekingsposten insända förklaring från korvettens sekond: Af den nämnde berättelsen synes, att den beroende stälin ng sekonden har till chsen vid befälets sorande, ej ens uppfattats af dem af besättningen som i ofvannämnde fall gifvit sina meddelanden om skeppsbrottet, hvarför man ännu mindre kan förvänta att personer, som icke höra till tjensten, skulle kunna känna den, och sianer jag mig derföre böra upplysa att jag vid nämnde tillfälle förde befälet under Chesens ordres, såsom vanligtvis tillgår vid alle man på däck och i enlighet med I mom. S 241 i sjotjenstsöriovgsreglementet som lyder: Vid gående till segels eller ankars, samt i allmänhet då hela besättningen är på däck skall hvarje officer vara på sin post. Nå maste mans plats är på halfdäcket hos chefen. Vid förenämnde manövrer iw. m, der chefen icke sjell ölvertager befälet, utföecs det af närmaste man; men i utöfningen på sätt -hefen för godt finnert, Karlskrona d. 81 December 1866. Axel Lind af Hageby. Kapten i kongl. fluttan. En dyr hushållerska. I N. D. A. lädus: I Kristianstad byggdes för några år sedan, med mycket betydlig kostnad för staten, eit stort palats till boställe för landshösdingen serstädes och till lokaler för honom underlylande embetsverk. Härvid ställde landshöflingen så väl till, att han fick ett mycket stort antal dyra rum, men embetsverken i allminhet blott medelmåttiga lokaler. Då den okal, som blifvit anvisad till landtmäteri-konor, skulle tillträdas, befanns detsamma rent it oduglig. Detta anmälde landtmäteri-styrelsen hos regeringen, som äfven fann samma okal otillräcklig och är 1861 förordnade, att lensamma skulle, vid landshötdingen trih. tippes afgång från tjensten, tillökas med ett al hans boställe hörande, men intill nämnda okal beläget rum. Frih. Rappe har afgått, ven den nye landshöfdingen grefve Wachtneister har ej respekterat förenämnda förordrande, utan hos regeringen begärt upphafande af densamma och att tå behålla det trägavarande rummet, utan att dock erbjuda ågot annat i stället, allt på den grunden, att ans hushållerska behöfver samma rum. Detta an vara möjligt, men är väl icke så vigtigt, om att landtmäteri-kontoret får en ändamålsniig och tillräcklig lokal, i hvilken förste and mätaren kan uträtta sina tjensteåligganen och väl förvara de många tusen kartor ch handlingar, som tillhöra kontoret och på et närmaste angå allmän och enskild jordgande-rätt i länet. Det makalösa har dock irvid inträffat, att landunäteri-styrelsen håler med grefve Wachtmeister ända derhän, t: hon hos regeringen förordat uppförande på atens bekostnad af ett nytt hus till landthUW ri-kontor, hvarigenom den grefliga Wachteicterska hushållerskan skulle blifva den yraste i riket. Hvad öfverintendents-embets mening i saken är, känna vi ännu icke, en hoppas, att den icke kommer att öfver