0000OOff5 — ordna genast mitt hår, sade hon snäsande; och det var det enda svar hon gaf. Celina hade nyss slutat kärklädseln och helpt sin lady på med klädningen när Tiffle inträdde. Tiffle hade åldrats mer än hennes matmoder. men dessa anloten, hvari dåligt lynne afspeglar sig, åldras ovanligt fort. Hon hade ej förgätit sin gamla vana att hålla händerna korslagda öfver hvarandra och på detta sätt kom hon in med sina mjuka, tysta steg, iklädd den vanliga svarta sidenklädningen. — Huru kunde ni skicka ut barnen, när ni visste, att jag väntades hem, Tiffle? — Mylady, att de gått ut har ni att tacka en annan för, ej mig, var Tiffles svar. Jag eger ingen myndighet öfver miss Lester och hoa kom hit i eftermiddag och sade till barnpigan att det var synd att hålla barnen inomhus en så vacker eftermiddag samt befallde att de skulle få komma ut. Så förhöll sig saken. Nu kan ni gå, jag skall passa upp mylady under återstoden af toiletten. Den sista meningen, uttalad i en skarp ton, var rigtad åt Celina. Glad att få gå, sannolikt för att söka sina nycklar, lemnade kammarjungfrun rummet. Tiffle tillslöt dörren efter henne och gick tillbaka till lady Adelaide med upplyftade händer och mot taket rigtade ögon. (Forts.)