strihet och oberoende. Det år sådana försoniga sträfvanden, som Nordd. allg. Zeit. besvarar med upphetsande angrepp mot Danmark och skandinaverna! Vi skola anteckna let till minnes, emedan det ytterligare ådagalägger, att Preussen fortfarande vill hålla tvisten med Danmark öppen, för att kunna vid nytt lägligt tillfälle sträcka sina eröfrin: ännu längre mot uorr. Danska Dagbladet genmäler mot det bismarckska bladet följande: Den slesvigholsteinska frågan var så invecklad, att tyskarne utan svårighet kunde göra svart tillj. hvitt samt vända upp och ned på allting. Den nordslesvigska frågan är deremot så ren och klar, att intet hokuspokus skall kunna gagna, och då det i Berlin talas om fördragsenliga garantier för tyskarne i Nordslesvig, så vet genast en och hvar, att denna sordran endast är bulvan tör en politik, som går ut på att undertrycka den danska nationaliteten och göra slut på densamma. Tyskarne i Nordslesvig behöfva ej några andra garantier än g tyskarne i konungariket; de äro fullkomligt. betryggade genom de danska lagarne, hvilka i värna om hvars och ens rätt i landet, hvilket. folk han än må tillhöra, och genom danskarnes godmodiga, nästan alltför godmodiga hänsynsfullhet och tillmötesgående gentemot främlingar. -kKreulsitung i Berlin bar offentliggjort några utdrag ur grefve Bismarcks enskilda korrespondens, hvilka kasta en intressant dager öfver denne statsmans politik. I ett af dessa bref, dateradt d. 16 Maj 1864, således vid den tid då londonerkonferensen var samlad, läses följande: Ögonblickets ställning är af den natur, att det synes mig lämpligt lössläppa mot det danska systemet å konferensen allu de jagthundar, som vilja ge skall (ursäkta denna jagtterm!) Jagthundarnes enstämmiga skall skall verka, att främlingen skall anse det för en omöjlighet, att hertigdömena kunna förblifva under Danmarks välde, och att det skall nödgas faga i öfvervägande programmer, till hvilka den preussiska regeringen cj kan taga initiativet. Skulle det vara omöjligt, att Bismarck åter vill släppa ut jagthundarne, för att genom sitt skall inbilla verlden att Nordslesvig ej kan återlemnas? Denna gång skulle det vara fåfäng möda, fastän villebrådet Danmark väl kan vara värdt att jaga. Enl. Kreuzzeitung kommer SlesvigHolsteins införlifning i Preussen att proklameras denna vecka. Samma tidning berättar äfven, att konferenserna i Berlin om det nordtyska förbundet komma att i denna vecka afslutas. Ett tillkännagifvande från preussiske ministören förordnar, att vallistorna till det nordtyska parlamentet skola framläggas d. 15 Jan. och att valen inom hela monarkien skola ega rum d. 12 Febr. Det nordtyska parlamentet kommer att fastställa budgeten och militärförfattningen. I Flensborg har utspridts en proklamation från Augustenburgaren, hvari denne förklarar: ÅJag vågar ej besvära samvetena, och jag upphäfver derför den förpligtelse, som ingicks vid hyllningseden. Denna proklamation har nu konfiskerats af de preussiska myndigheterna. Preussiska landtdagen har åter börjat sina genom julferierna afbrutna sammanträden. Slutet i konungens af Italien nyårstal, hvilket hittills ej officielt offentliggjorts, har väckt någon sensation. Detsamma lyder sålunda: Sparsamhet, tillämpad på armeen, skulle kunna bli ödesdiger: det är möjligt, att armen kan i hvad ögonblick som helst bli kallad, ej blott att försvara gränserna, utan äfven att förvärfva sig ny berömmelse på nya valplatsar. Den ministeriela kräftar, att förhandlingar egt rum mellan påf. vehofvet och den utomordenilige italiensk gesandten Tonello, hvilka dock uteslutand vändt sig om andliga angelägenheter, och a öfverenskommelse nästan ernåtts; man sysselsätter sig redan med valet af nya biskopar. eo G höln. Zeit. vill veta, att i den orienta liska frågan ett aftal egt rum mellan vestmakterna, hvilket går ut på att man ej skall intervenera, om Ryssland icke försöker en inblandning, hvilken eventualitet likväl anses tillvidare föga sannolik. Den officiösa wienertidningen ÅAbendpost vederlägger underrättelsen om, att Österrike skulle ha föreslagit de andra makterna en öfverenskommelse om ett gemensaut uppträdande i den orientaliska frågan. Österrike har ej ställt något förslag till de makter, som undertecknat fredstördrageti Paris 1855. Beust har blott sändt en konfidentiel depesch till den österrikiske gesandten i Paris, för att bana väg för ett meningsbyte mellan kabinetterna i Wien och Paris. Den österrikiska regeringen vill ej det turkiska rikets delning, utan endast upprätthållandet af status quo genom tillfredsställande af de kristnas rättmätiga fordringar. H Italie i Florens be