Fran Utlandet. Det är nästan en skandal att se, huru den lejda preussiska pressen anstränger alla sina krafter för att åter uppreta tyskarnes, då det gäller Danmark, lätt antändliga vrede mot detta vårt brödraland. Det ligger naturligen någon ny illfundig beräkning derunder, syftande till befrielse från uppfyllandet af löftet om Nordslesvigs återlemnande till Danmark, i händelse en allmän omröstning i denna del af landet uttalar sig derför. De orimligaste beskyllningar framkomma, uppställda i den lidelsefullaste form, och naturligtvis vilja de danska bladen ej bli skyldiga svaret. Det är å deras sida ursäktligt, men det är af en sådan tidning som Nordd. allg. Zeit., hvilken öppet representerar inom pressen Bismarck, minst sagdt kältringaktigt att med obevista smädelser öfverhopa en liten nation, som Preussen genom sin ötvermakt nedböjt och hvars rätt det nu, oaktadt svurna löften, kränker. Är ej detta ett ondt snmvete, som väsnas för att döfva alla varnande stämmor? Saken är den, att uti det förslag om infödingsrätt för utländningar, som inrikesministern framlagt för danska landsthinget, föreslogs, att denna rätt skulle meddelas 51 personer, af hvilka 38 voro tyskar till födseln, och senare föreslog ministern, att ytterligare 5 personer skulle upptagas i lagen, af hvilka 3 voro tyskar — således inalles infödingsrått åt 41 tyskar, 14 svenskar och norrmän samt 1 italienare. Af dessa vägrades 2 tyskar och 1 svensk rätten, under det att 39 tyskar beviljades densamma. Detta, att infödingsrätt nekats 2:ne tyskar, betecknas nu af Bismarcks tidning som hat till tyskarne, fastän landsthinget haft fullt skäl till denna vägran. Ur Nordd. allg. zeit. må som stilprof meddelas: För några veckor sedan sattades inom det danska landsthinget af det nationalt-libela eller skandinaviska partiet, som förr kallades det Eiderdanska, ett beslut, hvari man får ett öfverraskande bevis på, hvilken fientlig stämning som råder inom denna krets mot allt tyskt. Detta beslut nödgar oss att erinra om, att efter freden i Wien liknande utbrott af hatet i Danmark mot tyskarne framkommo, och att framhålla för våra ögon, att äfven tyskarne i de nordslesvigska distrikten skulle, om majoriteten af den dervarande befolkningen skulle en gång bestämma sig för anslutningen till Danmark, komma att lida under en hård tryckning, om ej fördragsenlia garantier fordrades at Danmark för deras säkerhet och sådana medgåfvos af denna stat. Deri ligger kärnpunkten, och det synes temligen tydligt, att preussiska regeringen skall, om hon tvingas vidtaga omröstningen i Nordslesvig, för dettas återlemnande fordra sådana garantier, att hon när som helst kan blanda sig i Danmarks inre angelägenheter och sålunda genom sin öfvermakt i sjellva verket göra Danmark till en lydstat under sig. Planen är god, och skulle möjligen kunna bringas till utförande, om icke det skandinaviska enhetspartiet ständigt framhöll som vilkor för den danska nationens räddning att