ställd i statens tjenst, har blifvit tillerkänd en årlig pension af 700 rdr. Till kronolänsmanstjensten i Tunge härad har efter kronolänsm. F. W. Lundboms frånfälle blifvit förflyttad kronolänsm. i Inlands Torpe härad J. V. P. Ahlenius, och har kgs ofhde förordnat v. kronolänsm. L. Svensson att intilldess hr A. kan blifva i tillfälle tjensten tillträda, från detta års början förestå lörstnämnde tjenst, hvarjemte v. kronolänsm. G. B. zetterlöf förordnats att tillsvidare förestå kronolänsmanstjensten i Inlands Torpe härad. Kronolänsm. i Stångenäs härad C. 0. Svanber9 har erhållit 6 månaders tjenstledigbet fr. d. 1 d:s och v. kronolänsm. F. N. Lundgrn förordnats att tjensten under tiden förestå. Tjenstledighet under samma tid har jemväl beviljats kronolänsm. i Bullarens härad C. M. Gädda, och har t. f. kronolänsm. i Inlands Nordre härad S. Palmqvist förordnats att tjensten under tiden förestå. Från Uddevalla skrifves d. 8 d:s: Sedan snöyran upphört, har ett ypperligt slädföre satt många partier i rörelse. — Bantågen hafva efter uppskottningen obehindradt gått sina reguliera turer. — Beklagligt för landtmannen har töväder redan inträffat, hvilket hotar vårt goda slädföre med fullkomlig upplösning. Ombord å en utantör Kasen liggande skonert uppstod i Söndags på morgonen kl. omkr. 6 eldsvåda, hvilken synbarligen uppkommit i ruffen, derifrån dock besättningen lyckligen räddade sig. Genom skyndsamt tillkommen hjelp räddades sartyget från svårare skador än förlust af en del segel och masternas kolning. Lunds universitet. Till adjunkt har hist. doc. M. J. Weibull d. 22 sistl. Dec. blifvit utnämnd. Göta hofrätt har till vice häradshöfdingar utnämnt: e. o. notarierna C. J. Strömman, S. Kock, A. A. B. Cronholm, E. G. Wennberg, F. T. Aurell och auskultanten A. O. Elllot; samt till e. o. notarier befordrat: auskultanterna S. Hjertän, S. C. W. G. Andersson, A. N. Dehln, jur. kand. J. P. C. Wahlberg, jur. kand. A. L. v. der Hagen, samt H. J. Ljungbeck. T— — d t— — —— —Riksdagsmannaval. Vid det nya valet till riksdagsman i Andra kammaren för Norra Nöre och Stranda härader i Kalmar län har hemmansegaren J. Olsson i Båstad erhållit de flesta rösterna. Från Falbygdens snödrifvor. Den kända sign. W. har i N. D. A. lemnat en skizz öfver de missöden, som under de första dagarne af året träffat honom och en hel del andra resande på Westra stambanan, hvilka de dagarne, midt i telegrafens och jernvägarnes tid, fingo en gammaldags påminnelse om, latt menniskan dock icke är absolut herre öfver tid och rum. Ur den lifliga skildringen låna vi följande: Det var Söndagens bantäg från Stockholm. Redan vid Hallsberg började man tala om rubbade bans ds och trafikhinder till följd af den starka snöyran. För att kunna fortsätta färden bytte man om vagnar vid Töreboda. Komna till Sköfde underrät:ades passagerarne, att de borde derstädes söka sig nattqvarter, emedan det sannolikt vore omöjhgt att komma viaare. Men efter en längre stunds förlopp kom från Falköping ett lokomotiv, som lyckats bryta väg med en snöplog. Resan fortsattes till Falköping, men här var det stopp. Nu fick man söka sig nattqvarter så godt man kunde, dervid grupperande sig efter omständigheterna, efter bekantskap, sympati eller tillfällighet. Fruntimren mottogos med välvillig gästfrihet hos stationschefen Lindhe och hans fru; herrarne bildade ett större kotteri, som ganska beqvämt inlogerades på hotellet invid stationshuset. Det vore orätt att påstå att stämningen till en början var synnerligt bög eller att man var så särdeles belaten med sin -I ställning. Dut enda och bästa man emellertid kunde t göra var att sofva på saken. Så skedde ock. Följande morgon skyndade man sig att anställa meteorologiska observationer, men med föga hugnesamt resultat, enär man endast stundom vid ljusare ögonblick kunde se en skymt af de närmast liggande husen. Man fick emellertid taga saken kallt, om icke just gladt, och man började istället att studera sin omgifning — lyckligtvis för tillfället ett ganska omvexlande studium. En typisk engelsman, till börden skotte, en liflig fransman, en glad Upsala-student, en Jifvad kramhandlare från en grannstad, en musikalisk gardeslöjtnant. en hygglig kadett — man får medgifva att sällskapet inom sig hade ganska goda resurser. Emellertid förflöt den första dagen uuder ömsesidiga iakttagelser och utan synnerligt närmande ända till qvällen (det var sjeliva Nyårsaftonen), då restauratören och hotellvärden på stället inbjöd samtliga resande, fruntimmer som herrar, på lutfisk och gröt samt allt hvad till en ärlig svensk julaftonmåltid hörer. Den hederlige hr Johansson! (Så heter han, och Bor hans namn bör bevaras till en sen esterverlds håg