Göteborgsposten – 10 januari 1867, sida 1

Stora politiska omhvälfningar, antingen de utföras genom revolutioner eller krig, medsöra alltid en del känsloleshet och likgiltighet för den enskildes lidanden: man vänjer sig efter hand vid att anse det hela för en naturprocess. Så äfven nu. Da äldre statsmän (vi påminna blott om lord Broughams yttrande å den socialt-vetenskapliga kongressen i Manchester) uttala sin fördömelse al det törhållaude af rätt och moral, som karakteriserat de sista händelserna, samt beklaga det barbari, som hotar Europa, då blott den råa makten kommer till väldet, medgilver man mähända med en axelryckning sanningen häraf, men; ingen hand rör sig, för att försvara den 4of-. fendiga rätten eller lördragens helgd. I1Ivom kan under sådana omständigheten förvåna sig öfver, att en stark känsla al osäkorhet gör sig gällande inom alla europeiska småstuler, att en foberaktig skakniug och oro a j herrska tillochmed de stora makterna, och alt den känslan år allmän, att hvad som nu skett endast utgör början till nya, ännu större förändringar. Att törbereda sig på dessa förändringar, är nu den europeiska politikens uppgitt. Under sommaren 1866 gåckades äfven den klokaste och sörsigtigasto beräkning af händelsernas oväntade gäng; men en af det böhmiska sälttågets vmedelbarasie och mest i ögonen sallande följder har varit påbörjandet at omtattande krigsrustningar inom hela Europa. Vår tidsålder berömmer sig af att vara en civilisationens tid, men ingen annan period kan uppvisa ett så outwöltligt arbete i ödeläggelsens och krigskonstens tjonst, som just dop närvarande. Öfverallt stå armöernas nya Organisation, ökade styrka och törseende med bakladdningsgevär på dagordningen. Franske kejsaren har genom sina generaler och marskalkar låtit utarbeta en ny armeplan, hvilken är öfverlemnad till behandling af statsråder; ulla statsfabriker i Frank rike och Belgien äro sysselsatta med förfärdigandet al Chassepotgevär, af hvilka en half million skola vara färdiga till våren. I det vidsträckta ryska kejsardömet har en utskrifning egt rum af 4 man pr tusen, och en militärkomit diskuterar ännu frågan om härens beväpning och om storartade nya jernvägsanläggningar, hvilka af strategiska skäl erfordras. Tillochmed i det fredliga England har tanken på nödvändigheten af en ny armåorganisation omfattats; med intörandet at ett snabbt skjutande gevär har det skyndat sig till den grad, att det måhända först af alla europeiska stater skall hatva en här, som är vapnad efter den nyare tidens fordringar. I de skandinaviska länderna, Belgien, Holland, Schweiz, Portugal, Italien, Grekland, Turkiet, Rumenien, kort sagdt ätverallt, ha militärkomitöer nedsatts, för att föreslå de ändamälsenligaste förädringarne i armöernas organisation och utrustning; ja, tillochmed till Egypten, Siam, Japan och Sydamerika sträcka sig verkningarne af denna rörelse. Under åren efter 1860 ropades ständigt på afväpning inom bela Europa, och kejsar Napoleon beskyllades för att vara den, som tvang de andra makterna att hålla stora armåöer på benen; efter händelserna år 1866 är det tydligt, att rustningarne skola fortsättas i hittills okänd utsträckning. Om de europeiska staterna ställa armåer i fält efter den måttstock som ligger till: grund tör de flesta militära reforn förslag, som nu kommit dagen, skall Europa vid slutet af nästa år i krigstid räkna 9 till 10 mill. soldater, eller inemot 4 millioner i fredstid! Man frestas att spörja: — ——j--—— — k —