Göteborgsposten – 8 januari 1867, sida 1

— Men, Geoffrey, kan jag vara alldeles för mig sjelf? — Jag skulle ej vara er till någon tröst, svarade han med ett svagt försök att le. Ni skall ha mrs Knox hos er, och jag skall låta er få huru stor inkomst ni vill begära. — Jag vill gerna ha mrs Knox, svarade miss Dane, som var lika lätt att tillfredsställa som ett harn. Och huru länge skall ni bli borta, Geoffrey — tre månader? — Siög snarare tre år. -Oh, Geoffrey! Han afbröt det bestörta utropet. Han hade ej haft för afsigt att säga så mycket. — Jag kan verkligen ej säga huru länge jag skall bli borta, Cecilia. Som jag ej har några bestämda planer, är det omöjligt att säga hvad jag kan komma att göra eller hvart jag kan komma att fara. Om en sak kan ni vara försäkrad — att jag någon gång skall komma tillbaka, om försynen tillåter mig; och när jag kommer, skall ni taga ert hem här på slottet och bli dess herrskarinna. — Hur roligt detta skall bli! sade hon lekande med fingrarne i sina ljusbruna lockar. Men, Geoffrey, ni kan komma att hemföra en hustru! Geoffrey Dane skakade på hufvudet. — Jag tror ej det, svarade hon. Men, Cecilia, låtom oss tala om er sjelf. Ni skulle tycka om en liten ponyvagn, eller hur? Och ni måste ha ett par tjenarinnor till. Ni skall ha det beqvämare i det lilla huset än i detta dystra gamla slottjunder min frånvaro. När jag återkommer och kan beskydda er deri, skall ni spela stor dame.