Göteborgsposten – 7 januari 1867, sida 1

lattigskatten, hvars stigning i alla framåtskridande städer antagit en karakter, som kan med allt skäl kallas betänklig. Deo tör jordbruket öfverflödiga befolkningen skall åter vända sig till skeppsfarten och siskerierna, dessa för vårt land så vigtiga näringskällor, hvilka börjat alltför mycket törsummas. Skulle deremot staten och kommunerna fortfarande i stor skala skuldsätta sig, för att kunna skaffa sysselsättning åt arbetsklassen, befara vi, såsom sagdt, att den sista villan skulle bli värre än den första. Först och främst skulle derigenom bildas en artificiel förvärfskälla, hvilken måste förr eller senare sina ut, sedan den vant talrika arbetare från en mera naturlig och allmänt gagnelig sysselsättnirg, hvaraf måste tolja ew starkt, kanske farligt missnöje hos arbetsklassen, då denna en gång skall återförvisas till andra sysselsättningar, hvilket måste som sagdt förr eller snarare ske. För det andra skulle staten på detta sätt genom ökad skuldsättning se sin kredit yttermera skadas samt sina händer bindas genom ökade räntors bestridande, så att den i den verkliga tarans stund skulle stå redlös, ty till försvar såväl som angrepp behöfves penningar, ännu mera penningar, och för att få penningar, utan att krossas at ocker, måste man ha god kredit. För det tredje skulle kommunerna, utom det att deras rörliga befolkning och dermed äfven deras tattigskatter måste stegras, genom ökad skuldsättning möjligen snart se sin förra välmakt minskas och rikedomen aflägsnad genom i proportion med räntorna stigande skatter. Vi äro visst icke at dem, som vilja, att penningarne skola skrinläggas. Må de strömma ut i den allmänna rörelsen och utveckla samt befrämja densamma; men må detta ske med klokhet och eftertanka samt i mån at tillgångarne, ej öfver dessa, ty då uppstår ett stegradt f rhållande som förr eller senare måste sjunka ihop och då till skada tör många. Här som alltid är det vår fasta tro att preventiva åtgärder, som skola inkräkta på rörelsens fria gång och utveckling, äro rent af förderfliga och förkastliga, och såsom en sådan åtgärd anse vi den föreslagna naximen, gå vilja genom utländska lån, utan ate det är nodigt skapa konstlade bjelpkallor för en klass at befolkningen, tör hvars nöd vi alltid skola ömma, då den är verklig, ehuru vi till dennas afhjelpande endast kunna finna ett varaktigt medel, neml. att tillgången och eftertrågan af arbete tår reglera sig sjelt. Vetenskapsoch Vitterhetssamhället firar nästk. Lordag d. 12 d:s sin ärshögtidsdag. Denna brukar eljest firas d. 24 d:s, Gustat III:s födelsedag, men hinder hade denna gång, såsom vi vid något föregående tilltälle nämnt, deremot uppstått, hvariöre högtidqligheten för i år tramfyttats till förstnämnde dag. Engelsk-svenska banken. Hos Red:n har plaws blifvit begärd för nedanstående upp lysning: I anledning af en i dagens nummer af ÅGöteborgsposten ull Direktionen för The English and Swedish Bank, Limited, af ÅAktieegare gjord framställning, får jag härmed ullkannagisva, att i enlighet med från hufvudkontoret i London mottagen unA AlC vid den till den 15 dennes tutlvsta holags