Göteborgsposten – 7 januari 1867, sida 1

ifrån mig alla mina inkomster, Apperly, om jag kunde bringa honom till lif igen. Sålunda fick mr Apperly, uppsätta nya dokumenter och återsända tiopundsnoten, hvilket kändes för honom nästan som om man dragit en tand ur munnen på honom. Ingen utsigt fanns det för honom att erhålla någon dusör från Ravensbird; om denne gentleman ej kunde nå sina ändamål på raka vägar, skulle han aldrig vilja nå dem genom mutor. Mr Apperly omtalade i siu förargelse för John Mitchel att den nye lord Dane ej kunde förlåta hans bror för att ha spelat idiot dender natten, och John Mitchel rusade sknmmande af raseri till kustvakten och gaf honom skarpa och högljudda förebråelser för att ha spelat det; detta hade nära nog förorsakat ett nytt anfall hos den svage och känslige manen, Ravensbird betalade den erforderliga penningsumman och tog vid Hawthornes afresa Svilors Rest i besittning. Lord Dane lät såsom en särskild punkt inflyta i kontraktet, att han genom att gifva Ravensbird underrättelse sex veckor förut kunde när som helst tvinga honom att lemna huset. Ravensbird gjorde invändningar häremot; han hude uldrig hört omtalas ett sådant vilkor i något kontrakt i verlden, sade han, och han skulle gerna vilja veta motivet till denna klausuls inflytande. Lord Dane nämnde ej motivet, men var fast besluten att bibehålla detta vilkor och Ravensbird tecknade slutligen under kontraktet, med klausul och allt, samt trädde i besittning af värdshuset. — Mycket godt lärer Ravensbird ej kunna uträtta med det! hvarken han eller någon annan man som ej har