Göteborgsposten – 4 januari 1867, sida 2

Bordillions vanliga lugna tal, med läppar som bleknade och darrade framförde hon sin önskan, nej sin bön. IIon ville hyra af honom det lilla huset som nu var ledigt, Cliff Cottage, ifall han ville antaga henne som hyresgäst; der skulle hon bo och ha Edith hos sig och uppfostra henne; hon hade tänkt att kanhända mr Lester ville tillåta henne att äfven ha Marie hos sig. Mr Lester brast i stället för att svara ut i ett skratt. — Huru kan ni vara så dåraktig, Margaret? Cliff Cottage? Det är ju ej stort nog att svänga en katti. Och hvar skall er inkomst komma ifrån till att underhålla huset. — Jag har hundra pund om året i egen förmögenhet, som ni vet. Och de penningar som major Bordillion hade för afsigt att betala för Edith i en första klassens skola kunna bli betalda till mig i stället, om jag uppfostrar henne. Kanhända ni äfven skall betala mig för Maria? — Nåvil, ni har gjort upp det präktigt! Hvad i all verlden har ni fått i hufvudet, Margaret? — Ni skall ej behöfva någon af oss nu; Ni har er hustru. Wilfred är största delen af sin tid i skolan; Maria skall trifvas bättre hos mig än hemma. Som ni en gång anmärkte, eger lady Adelaide hvarken ålder eller erfarenhet för att pålägga sig sjelf ett så stort band, äfven om hon hade böjelse dertill. — Men hvad jag vill veta är, hvarföre ni nödvändigt vill lemna oss? återtog mr Lester. Ni kan lefva lika mycket efter ert eget behag här, som ni gjort förut. Huset —