Göteborgsposten – 4 januari 1867, sida 2

mina ord, svarade Wilfred, som betraktade sin stjufmoder just jemnt lika vänligt som hon betraktade honom. Jag förmodar att ni ej skall få någonting alls att göra med oss; miss Bordillion har uppsigten öfver Maria. Lady Adelaide vände sig bort med ett skratt och räckte ut sin hand mot do små flickorna. — Hvem af er vill visa mig vägen till blomsterträdgården? frågade hon. Mr Lester ämnade taga mig med sig dit, men jag förmodar att han ej vet hvart jag tagit vägen. De svarade båda på uppmaningen och sprungo framför henne. Wilfred Lester följde dem med blicken. — Jag tycker ej alls om henne, Margaret. Hon är ej vänlig. — Tyst, Wilfred. Ni kan ej döma om hurudan hon är eller säga om ni skall tycka om henne eller icke, törrän ni sett mer af henne. — Kan jag ej? svarade den stolte gossen, vi skola alla få se det om vi lefva tillräckligt lange. God morgon med er, Margaret, jag far ut och seglar med gamle Bill Gand. Under det han gick bort åt ett håll syntes mr Lester från det andra, sökande efter sin hustru. Med nästan feberaktig ifver, liksom om hon fruktade att ögonblicket för att tala ut skulle gå förloradt, gick Margaret Bordillion fram till honom. IIon hade legat vaken hela föregående natten, tänkande på sina planer och hon hade brådtom att få dem sätta i verkställighet. Med ifrig röst, med ord som voro ytterligt olika miss