Göteborgsposten – 4 januari 1867, sida 1

3 ner bakvägen, undvikande den vanliga utgången i sin nervösa fruktan att få se mr Lester och hans unga hustru De gingo till ett ställe som kallades omr Lesters trädgård, en fyrkantig plats straxt invid huset, men väl undandold genom de stora träd och buskar som omgåfve dem. Här satte Margaret sig ned på en bänk, och de två flickorna fingo göra hvad de behagade. De voro båda fullkomligt naturliga, enkla och okonstlade barn, ej tillhörande detta så ofta förekommande slags småflickor, hvilka vilja vara qvinnor i förtid. Maria drog sin dockas vagn; den nya dockan, köpt dagen förut i Great Cros satt helt ståtligt i densammi: cn utomordentligt vacker docka, stor som ett litet barn, mel blå ögon och sladdrande lockar, ej olik den nya styfmoder Maria ej ännu sett Förunderligt nog hade lady Adelaide Errol och mr Lesters barn ej sett hvarandra ännu, ehuru hon varit så länge på Dane Castle. Men mr Lester var ej en person som tyckte om att taga sina barn med sig bort, eller tillät dem att visa sig när han hade gäster hemma. Ett plötsligt buller föranledde miss Bordillion att sc upp. Wilfred hade uppträdt på scenen, görande ett anfall på den nya dockan och de små flickorna började på en gång att ropa. Margaret, angelägen att ej något oväsende denna dag skulle uppstå, gick emot dem för att afstyra detsamma igenom sin myndighet och fann master Wilfred hållande upp dockan med hufvudet nedåt, så att ej flickorna kande nå den, och mycket förnöjd öfver den ängslan han åstadkom. Men bullret upphörde innan hon hann fram till dem: de små flickorna upphörde att rops