Göteborgsposten – 3 januari 1867, sida 2

gripliga ord om att säga till betjeningen att bära in det och skyndade ur rummet. Innan hon hunnit halfvägs, erinrade hon sig att baruen lemnat nagra leksaker på doffan nära dörren, hvilka just ej prydde ett formak, och hon vände tillbaka för att hemta dem. Hon öppnade sakta dörren för att de ej skulle märka att hon kom in igen. Bättre hade varit att hon ej gått; tillbaks! Mr Lester stod med ryggen vänd mot henne; han hade tagit Adelaide i sina armar och tillhviskade henne ljufva välkomstord. Margaret lemnado leksakerna qvar och gick ut igen, under det en dunkel aning, ej om sanningen, men om någonting ditat uppstod i hennes hjerna. Vid foten af trappan mötte hon Tiffle och Sophie: Detfloce. Den senare var utan hufvudbonad och tycktes lika mycket hemmastadd som hon bott i huset ett helt år. Tiffle var utstyrd i en vid klädning af rödt siden. I — Jag har visat mamsell hennes ladys rum, sade Tiffle under det hennes gröna ögon förstulet blickade på miss Bordillions förändrade ansigte. Men kappsi rne har ej ännu anländt från slottet, och mamsell kan ej packa upp. — Har lady Adelaide Errol kommit för att bli qvar öfver natten? frågade Margaret, ännu mera förvirrad än någonsin. Här i mr Lesters hus? I — Mylady har kommit till sitt hem, miss, svarade Tiffle, i det hon blinkade med ögonen som om ljuset från lampan gjorde dem ondt, ehuru hon i sjelfva verket ej ett ögonblick tog dem från miss Bordillions ansigte. Hon och var goda husbonde ha nyss blifvit vigda, och han har fört henne hem. Har ej biljetten som han lem