Göteborgsposten – 28 december 1866, sida 1

öfriga vittra augurerna. Fries och v. Beskow hade utan tvifvel bäst bibehållit sin förra lif lighet, och den senare införde med vanlig elegans och värdighet den nye ledamoten, riksarkivarien Hildebrand, för att tullgöra sitt ålig-. gande. Hr Hildebrand talade ötver sin före uwäidare, och lyckades öfver förväntan väl au skildra honom — professor Enberg, denne anspråkslöse man, som vistades hela sitt lif i hufvudstaden, men som dock endast var känd af några få närmare vänner. Han hade icke utstakat något stort mål tör sin verksamhet, men han hade inom sin ster arbetat ihärdigt, utan all ostentation. Talarens uppgift var således icke alt skildra en stor man, men en ädel man, och det gjorde han ätven enkelt, men hjertligt. Domprosten Melin var genom sjuklighet hindrad att sjelf uppläsa sitt inträdestal och teckningen at företradaren, doktor Börjeson. Gretve Manderström gjorde det i stället och derpå förlorade hvarken talet eller åhörarne. Domprosten Melins skildring af Börjesons skaplynne som skald och religionslärare var både flärdtri och sann: — ven ädel ynglings lifliga blod strömmade i den gamles ädror, och idealet för det sköna föresväfvade honom med allt större klarhet ju mera han närmade sig grafven. Den vittra arcopagen som nyss i sin samn upptagit hr Wennerberg, beviljade protokollssekter Dahlgren, kanske som vederlag härföre, — en penningegålva i form at Carl Johanspriset för litterära förtjonster. Dessa eger don senare utan tvitvel i rikare mått och al gedignare slag än den förre. Hr Dahlgren är lika anspråkslös, som arbetsam, men tillhör intet kotteri, och är genom föreningen af alla dessa egenskaper — rättare sagdt förtjenster — föga bemärkt, men desto mera anhtad af dem, som taga hans stora kunskaper i anspråk. Han är bland mycket annat en outtröttlig samlare i största tysthet af materlaller till arbeten, för hvilka författaren skördar beröm och ära. Han är en lycklig tolkare at Shakespeares, Calderons, Lessings och Holbergs mästerverk; han har sjelt uppträdt som författare för scenen, och hans sängspel -Vermlänningarne har i ordets vackraste bemärkelse blitvit en fvikpjes; men oaktadt allt detta tilldelades honom blott det kontanta vedermälet at akademiens bovågenhet, ty den styrande inom akademien vet, att den modeste mannen ändå städse står till hennes disposition äfven om han tillbakasättes. Akademiens n. v. direktör professor Swedelius öppnade sammankomsten med ett kort tal, hvari han tolkade hennes saknad ötver törlusten af biskop Fahlerantz. Talaren undvek synbarligen att gå den aflidnes elterträdare i förväg. Deremot afslöt professor Swedelius sammankomsten med en mästerlig teckning, hållen i hans kraftfulla språk och rik på stora tankar, i anledning af Birger Jarls jemt för sex hundra år sedan inträffade död (1266) och hutvudstadens sexhundraåriga tillvaro. Endast en del af detta tal blef uppläst; men det utgjorde ostridigt sammankomstens glanspunkt.