Göteborgsposten – 24 december 1866, sida 2

(Insändt.) Till Red. af Göteborgs-Posten. Utan att vilja nu ingå i några bedömanden om, hvad som å ena eller andra hållet gjorts eller möjligen bort göras, i afseende på ett nyligen, till följd af namnförfalskningar och oriktigt förnamn å adressaten, från härvarande postkontor till orätt person utlemliadt rekommenderadt bref, hvarom i eder tidning skriftvexlats, anhåller jag blott att, med anledning af ett par i denna skriftvexling förekommande detaljuppgifter så nämna: att då ifrågavarande bref utlomnades och bedrägeriet straxt derefter upptäcktes, var jag icke för ögonblicket å kontoret närvarande, men att då jag snart tillstädeskom och saken sör mig anmäldes, hade den tjensteman, som utlemnat brefvet, genast med skyndsamhet vidtagit åtgärder, som af mig fullkomligt gillades, hvaribland hufvudsakligast, att saken omedelbart blifvit till polismyndigheten anmäld och öfverlemnad; att, då hr polismästare Löfmarck anför: att poliskommissarien påföljande morgon upplyst, att, enl. hvad jag nyss förut för honom tillkännagifvit, anmälan hos bankerne vore obehöflig, enär underrättelse vore dem meddelad direkte trån postverket, torde ett litet missförstånd bärvid egt rum, enär det visserligen är fullkomligt riktigt, att jag under samtalet på morgonen med poliskommissarien uppgifvit, att underrättelse meddelats, men icke gerna kunde tillåta mig att bedöma, i hvad mån den kunde göra en dylik från polisen obehöflig, helst densamma icke kunde innefatta några vidare föreskrifter; samt att, då tjenstemän i Göteborgs Enskilda Bank förklara, att hvarken den dag bedrägeriet skedde eller den följande någon underrättelse lemnats i Enskilda Banken, torde detta endast vara en tvist om ord eller form, då de sjelfve medgifva, att en underrättelse verkligen, innan banken påföljde morgon öppnats, af den posttjensteman, som saken närmast rörde, meddelats genom hans i banken tjenstgörande nära anförvandt. Hvad bankens tjenstemän, till följd häraf skulle eller kunde åtgöra, eller om de icke ansett formen för denna anmälan — den som för första ögonblicket låg närmast till hands — tillfyllestgörande, det blir en annan sak. Georg Ameen,