Göteborgsposten – 21 december 1866, sida 1

— Jag går dit, sade Bruff. — Ah, mr Bruff! utropade Tiffle i det hon reste sig från sin stol, om ni blott ville tillåta mig att ledsaga er, sir! Jag har så länge önskat att få kasta en blick in i dödsrummet på Dane Castle. — Ni kunna gerna gå med allesammans om ni vilja, sade Bruff till samtliga sällskapet, i det han tog ett ljus. Det är tomma rummet och ingenting finnes att se der. Alla de främmande följde med; exemplet är smittsamt. Sophic, som kände sig tillräckligt trygg genom mr Ravensbirds närvaro, följde det öfriga sällskapet. Hennes uppgift befanns vara riktig — dörren stod på glänt och nyckeln var i den. Bruff lofvade inom sig hämnd mot den förmätne som gjort detta, ifall han kunde upptäcka honom. Han tviflade nemligen ej det ringaste på att det var någon af den lägre tjenstepersonalen som gjort det af nyfikenhet eller för att förtreta honom. Han tog nyckeln ur låset och gick före sällskapet in i rummet. — Det är ju blott ett fyrkantigt, dystert rum utan en stol i! utropade Tiffle glömmande att vara artig i sin missräkning. — Jag sade er att det ej var någonting i det, sade hofmästaren. Hvad väntade ni att få se? Kanhända hade Tiffle väntat att få se någonting i midten af rummet med svart sammet öfver, ty hon syntes ovanligt missnöjd och förtretad. (Forts.)