Göteborgsposten – 21 december 1866, sida 1

gå förbi om det varit öppet; men när jag kom tillbaka stod dörren — hvad är det ni kalla det? — på glänt. Jag såg nyckeln i låset, och jag trodde att jag skulle svimma af förskräckelse. Mr Bruff gick till sitt skafferi mumlande att hon såg spöken der de ej funnos, och tänkte beslå henne genom att framvisa nyckeln. Den gamle betjenten yttrade: — Bar ni in schawlen i mylords rum, mamsell Sophie? — Hvad skulle hindra mig när jag just gick för att göra detta? genmälte den trotsiga Sophie, och Tiffle plirade på henne med lina små gröna ögon och tänkte på hvad hon skulle tycka om mademoiselle Sophie och hennes trots sedan hon flyttat öfver till Dane-Hall. — Sof mylord? — För allt hvad jag vet; jag såg ej mot bidden, svarade Sophie. Mylady sof. Hon hade slumrat in i den stora ländstolen. Jag lade derföre schawlen sakta öfver hennes kuän och gick tillbaka. Bruff återvände med sakta steg och någon förvåning i sitt ansigte. — Det är mycket besynnerligt, sade han, nyckeln är ej i skafferiet. — Jaså! det är Sophie som ser spöken der inga finnas och öppna dörrar der de ej äro det och finner nycklar i dem då nycklarne äro förvarade i skafferiet, hånade mademoiselle Sophie mycket förbittrad Kanhända ni vill gå så långt som till dödsrummet, så skall ni finna att dörren är öppen, mr Bruff.