Göteborgsposten – 20 december 1866, sida 1

Göteborg d. 20 December 1866 Väderlekstelegram. Enl. från kejserl. observatoriet i Paris ingången underrättelse rådde under gårdagen i Nordsjön hård S. V. storm. Stormbyar drogo sig mot Östersjön. Valet af stadsfullmäktige. Öppnandet jemte antecknandet af vid detta val inlemnade valsedlar fortgick äfven under gårdagens lopp, utan att ännu kl. 7 e. m. vara afslutadt. Det afbröts derföre då, för att idag åter fortsättas. Vid middagstiden idag anses förrättningen sko la blifva afslutad, hvarefter resultatet kommer att å rådhussalen offentliggöras. Offentliga föreläsningarne. Adj. Odnners föreläsning igår rörde sig omkring sederna samt kultur-, språk-och litteraturförhållanden under medeltiden. Lärorikt, underhållande och talangfullt framstäldt, fängslade det liksom de föregående-oaflåtligt de närvarandes uppmärksamhet. — Amnet för nästa föreläsning, tyvärr den sista af adj. Odhner, blifver orsakerna till Kalmarunionens upplösning och följderna af densamma för de tre nordiska rikena. Teater. Tisdagens representation å Mindre Teatern var en af de mera angenäma, Rohdeska sällskapet gilvit sin publik till bästa, och dennas bifall var ätven både uppriktigt och högljudt. Den först gisna komedien, Jag spisar hos min mor är en liten scenisk blomma med ett doft af god fransk esprit. Ötver densamma hvilar en stämning af hjertlighet och ädelhet, som gör det glädtiga mera oblandadt rent och verkar en särdeles lycklig effekt. Hjeltinnan i stycket är den franska sångerskan Sophie Arnoult, hvarför det möjligen frapperade litet att se henne, från medlet af förra århundradet, i en modernt elegant toalett. Fru Boström utförde denna roll med den älskliga naivetet, som gjort henne till publikens förklarade gunstling. Utförandet var äfven på de andra händerna jemnt och ledigt, så att det hela meddelade ett angenämt intryck. . Den derefter gifna komedien Pompadour och Pomponette, äfven af transysk härkomst, är en bagatell, torftig både i afeeende på uppränning, intrig och upplösning. Oaktadt fru Boströms i och för sig tilltalande bemödanden och hr Ullberhs roande komik, kunde stycket ej hålla intresset vid lif. Hr Zange skulle vi vilja varna för stelhet i åtbörder; det blir tröttande att se händerna i sidorna både med och utan skäl. På Pompadour och Pomponette följde