Göteborgsposten – 19 december 1866, sida 2

och assigter. boaraf ban ledta gentemot den beliga; tolen. 9 Så långt Napoleon. ÄÅlven Italien blir ej efter i sträfvandet att gifva offentligt uttryck åt sin åteigt härom. Ett bref från Florens underrättar om, att der utkommit en officiös broschyr med titeln Roma e UItalia alla partenza della Truppe francese, hvars författarskap. tillskritves hr Buonoompagni och Celestino Bianchi. Den sistnämnde är sekreterare nos Italiens premierminister, baron Ricasoli. lurikesministern har låtit tillsända alla prefekterna ett stort antal af dessa broschyrer. och den i Florens på franska utkommande tidningen ÅItalie meddelar såsom international regeringsorgan en öfversättning af den 24 sidor stora broschyren. Slutet lyder sålunda: . . Pias IX kan, haru mycket han än må bygga på försynens hjelp, likväl icke vilja fresta Gud, art honom till behag göra underverk. Han måste sjelf erkänna, huru mycket förhållandena och ställningen i Italien öndrat sig, och allt detta kan ej halva skett mot Guds vilja. Italien har har aldrig varit enigt och obervende, såsom det uu är. Detta är en hänelse, som fullständigt ändrar påfvens lefnadsvilkor i Italien och framställer en följd af nästan ovedersägliga skäl för den verldsliga maktens upphörande. Alllenstund påfvedömet skall äfven framgent residera i Italien och, enligt alla katolikers önskan, skall der förblifva fritt, har man att öfverväga, om den nya anordniogen bör redan nu uppställas eller om det skall dröja dermed ännu någon tid oaktadt den stora fara och lifliga oro, som det värvarande tillståndet ingifer. Pius IX kan vara i ovisshet om sättet, men :ke om sjelfva faktum, Alldenstund Italiens: politiska organisation nu står eu gång för alla fast, skall den hel. stolen, endast om den kommer öfverens med den italienska regeringen, bandla i enlighet med sina och katolicismens intressen. Men om Italiens nuvarande ställning akulle efter hand undergå förändringar, skulle ju den hel. stolen alltid kunna åter insättas i sina verldsliga rättigheter. I det trontal, hvarmed Victor Emanuel i Lördags öppnade italienska parlamentet, yttrade han bl. a: Det samlade Italien, som nu blifvit befriadt från främmande herravälde, skall lika troget som Frankrike respektera det påfliga området. Romarenas hofsamhet, påfvens visdom och vår tacksamhet till kejsar Napoleon skola samverka till att försona de katolska intressena med de nationala sträfrandena. Min tillgifvenhet för mina fäders religion, på samma gång jag äfven hyllar frihetens princip, skall lugna samvetena och bidraga till förverkligandet af de uppriktiga önskningar, som jag hyser för. påfvens oafhängighet och qvarstannande i Rom. Tidningen Italie meddelar, att det italienska sändebudet till Rom, Tonello, blef i Fredags mottagen af påfven, och att man väntar ett gynsamt resultat af hans sändning. Det budskap, som Förenta Staternas president Johnson höll vid kongressena öppnande, föreligger nu ordagrannt i England, dit de amerikanska tidningarne bragt det. Presidenten sasthäller vid sina förut uttalade åsigter angående Unionens . rekonstruktion. Han beklagar, att frågan om ersättning för den skada, som de i England utrustade aydstatskaparne tillfogat Nardstaternas handeleflotta, ännu icke gjort några, framsteg i England. Han losvar upprepade gånger, att Mexico skall till våren vara utrymdt af fransmännen, och att såväl Unionen som, Frankrike skola följa non-interventionspolitiken i Mexico. Johnsons förklaring, att fransmännen skola till våren lemna Mexico, ötverensstämmer fullkomligt med de i Frankrike officielt afgilna förklaringar. Häraf framgår, att ett godt förstånd råder mellan Frankrike och Amerika och att förhållandet emellan dessa båda makter alldeles icke är spändt eller ovänligt, sågom de tyska tidningarne sckt tramställa. ———r AH:g