Göteborgsposten – 19 december 1866, sida 1

farande väger emellan att tro mig brottslig eller oskyldig. Hawthorne fruktade att det kunde föranleda dröjsmål, och gick så med ens ötver till fienden Mitchel. — Mylord är ej tveksam i det atscendet: han tror er brottslig, var på Geoffrey Dancs tunga; men han sväljde ner orden och uppmanade Ravensbird fortsätta. — Det är ej sannolikt att lord Dane kan tro mig ha begått brottet, då det blifeit med ed styrkt att jug varit långt ifrån stället då brottet begicks, ehuru han i början misstänkte mig, hvilket äfven var helt naturligt. Vill ni antaga mig såsom arrendator, mr Dane? — Jag har ej makt att göra det; ni har fått oriktiga uppgifter från början till slut. Jag sköter visserligen en del askärer för min onkel, sedan jag blirvit hans ypresuntive arfvinge; men han har ej girvit mig någon myndighet att arrendera ut hans hus. — Vill ni tala med honom för mig, sir? Mr Dane tvekade. — Jag skulle vilja tala för er sak i denna minutl Ravensbird, om jig vore säker jå att det skulle gagna till något. Oberiäknadt hvarje fördom som han kan hysa not eller icke mot er, så är han en person som ej vill tåla någon inblandning ens från min sida. — Ni måste försöka, vidhöll Ravensbird; hvad än resultatet kan bli. — Ni får ej göra er några illusioner i afseende härpå. Berodde det på mig, vore det en aunan sak; men det beror helt och hället på lord Dinc. Det uppstod en paus. Ravenosbird stod stilla liksom