Göteborgsposten – 19 december 1866, sida 1

gen annan än nniss Eliza Tiffle. Det var ett af Tiffles lefnadsmål att vara gentil, och hon hade derföre tagit på sig en ljus mu-slinsklädning med fransar och festoneraf oxlägg nedikring och oxiägg i sin mössa. Lord Danes gamle betjent, som (C-ter hvad han sade i tjugo års tid sökt efter en hustru men ej funnit någon efter sitt sinne, hviskade ljufva ord i :siss Tiffles öra, under det han förplägade henne med, kata och vin samt andra goda saker. Tuscet hade druckits, men en mängd sötsaker hade frumdukats i dess ställe och mr Bruff hade varit frikostig med sitt vin. De somte de om en mängd saker — ett riktigt Babel af språk — om hvad som rörde dem sjelfva och hvad som ej gjorde det, acn i synnerhet om hvad som rörde deras herrar och m tmödrar Lady Adelaides tillämnade giftermål med så ire Lester afhandlades skoningslöst af Tiffle och Sophie, a! hvilken det ej tycktes särdeles behage någondera, och Bruff utbreode sig öfver Hawthornes afresa från Dan held och den nye arrendator som skulle efterträda honou på Sailors Rest. — Man ger att det skall bli John Mitehel, anmärkte han till Raven bird. — Gör m a det? sade Ravensbird lugnt, men nämnde ej ett ord om utt han sjelf oftersträfvade arrendet. — Skulle ni ej nu gå till mylords rum och se om han ännu sof or, ropade Bruff till betjenten, hjertlöst afbrytande kurti en mellan denne gentleman och miss Tiffle.