Göteborgsposten – 15 december 1866, sida 1

ra polismyndigheter deremot, de sofva på sålana saker de, och de kunna sofva oskuldens mn jufva slummer, ty de göra minsann ingen menniska något sör när! 2 Nästkommande Onsdag är till förmån för . Göteborgs skarpskyttekår anordnad en musikalisk-dramatisk soiröe. Tillträdet till densamma är medgifvet hvar och en, äfven per-ser soner utom kåren, och anteckningslistor äro le från och med i dag tillgängliga i Bonnierska d bokhandeln. Programmet upptager en prolog, författad och framsagd af en medlem af kåren, flera nummer af musikkåren, qvartetter utförda af omtyckta sångare, ott uppsluppet franji syskt lustspel och 3:ne tablåer. För åstad-a kommandet af den dramatiska delen af soi-sat råen står kåren i största förbindelse till tvenne qvinliga sujetter af dir Rohdes sällskap, bvilka, oaktadt deras tid af tjenstgöring vid MinD dre Teatern är ganska upptagen, icke ett så ögonblick dragit i betänkande att med sin ta-v. lang medverka till ett godt ändamål. Oak-m tadt tidpunkten för soireen, midt i julveckan, icke torde anses som den gynnsammaste, tro ja vi dock att alla de, som intressera sig. förlst vår raska skarpskyttekårs tortfarande bestånd, ssej ogerna skola slita sig ifrån julbestyren, för : att tillbringra några och, som vi vilja hoppas, u nöjsamma timmar på Nya Teatern. gå Miska Hauser kom, spelade och segrade sb: ännu en gång! Att söka skildra de smältande toner, hvilka han förmår framlocka ur sitt förträffliga instrument (inom parentes sagdt, In en åkta Cremonesare, hvilken lärer kostat maöstron modiga 8,000 fres!), skulle vara såfängt. Man må höra honom sjelf föredraga några af sina flärdlösa, men tjusande melodier, t. ex. Wiegenlied eller -Liebeslied, för att kunna förstå hvilken trollkraft. som ligger i hans, i ordets egentligaste bemärkelse, sång på violen. ilr H., som i afton gifver sin andra och före afresan till Stockholm sista konsert härstädes, illustrerade jemväl med sin eminenta talang den splendida soiråe, hvarmed hr och fru Julius Lindström sist. Thorsdags afton invigde sin eleganta bostad i hörnet af Norra och Östra Hamngatorna. Samma afton firades å Realgymnasii sollennitetssal en anspråkslös, men i all sin enkelhet tilltalande festlighet. Inom skolan existerar sedan några år tillbaka en ungdomlig estetisk förening, kallad Sophia förbundet. Inom densamma idka dess unga medlemmar med fullkomligt lika mycket allvar som mån gen förening med mera storartade anspråk litterära och musikaliska öfningar, och firar dessutom hvarje år sin högtidsdag, till hvilken förbundets hedersledamöter, damer m. fl. inbjudas och hvarvid olika föredrag hållas. Förbundets högtidsdag för i år firades, som sagdt, i Thorsdags, hvarvid de talrikt samlade åhö rarne angenämt ötverraskades af 2:ne ganska förtjenstfulla föredrag, det ena ötver ett historiskt, det andra öfver ett naturvetenskapligt ämne, ett väl utfördt deklamationsnummer och dessutom vackra sångoch musiknummer, allt utfördt af förbundets medlemmar. Vid tillfället utdelades jomväl förbundets pris, bestående af icke mindre än Tegnårs, Wallins och Nicanders samlade skrifter, för en öfverkättning på svenska at Goethes Clavigo-. En dylik håg hos ungdomen är väl värd att beakta och underhålla, och vi tro oss äfven veta, att den lilla anspråkslösa föreningen at skolans föreståndare och lärare omfattas med lifligt intresse. Snart är julaftonen inne och dermed vår stads enda karneval, maskeraden under bar himmel, ty om dem mellan fyra väggar å Bloms sal gör man bäst att icke tala. Maskeraderna, sådana de böra vara, stodo äfven här i stort anseende i forna tider, och detta med rätta, ty sällan, om någonsin, framtrider sällskapsnöjet under en angenämare form. Ett par af vår hufvudstads tidningar vilja nu veta, att operamaskeraderna å Kongliga teatern skola komma att åter lefva upp under inne srvarande vintersäsong. Bara det icke går med detta som med en viss konglig balettmästares rysligt tillämnade operamaskerader i vintras. Med anledning af dessa påminna vi oss sen anekdot, hvarmed vi taga oss friheten afsluta dagens krönika. Sedan sagde balettmässtare å sin lista förskaffat sig en mängd namn trån hufvudstadens elegantaste och lefnadslustigaste ungkarlosser, skulle han äfven vända ssig till Kongl. damerna vid teaterns scen. T Olyckligtvis råkade han att först framställa ssin anhållan till en lika talangfull som för sin I fyndighet känd skådespelerska, fru A. IlvilIka komma då att bevista den der balen? I frågade hon genast helt okonstladt. ÅAl, dit kommer hela corps diplomatique och — — Jaså, afbröt frågerskan ögonblickligen, i det hon kastade en genomträngande blick på den bugande balarrangören, rjaså, komma damerna saf corps diplomatique äfven? — Re-be-nej, blef det törlägna svaret, men — men de komma på nästa bal. — Ja, då väntar jag till nista bal, svarade fru A. muntert och vände den i sina spekulationer besvikne ryggen. t D?T Lm