Göteborgsposten – 14 december 1866, sida 1

— Ja, ja; de kunna fortgå. Jag skall ej lägga hinI der i vägen för Mitchel. John Mitchel är en respektabel man, mycket respektabel! — Så till vida är allt mycket bra, anmärkte lagkarlen. Vid hvad tid skall jag komma upp med testamentet? Klockan tre? — eller fyra? — Hvad tid som helst. Ni skall ej finna mig utgången, tillade lord Dance med ett matt smålrende. — Då skall jag komma klockan tre. Jag önskar nu mylord en god morgon och hoppas att mitt besök cj tröttat er. Han hade lemnat rummet när lord Danes klocka häftigt hördes ringa. Det var för att återkalla honom. — Apperly, utropade lorden, jag känner mig något trött och mår ej så väl som jag gjorde tidigt på morgonen. Jag tror ej jag vill besvära er med att kom ma upp mera i dag. Ett slags instinkt inom lagkarlens bröst uppreste sig häremot. — Är det bra att skjuta upp en sådan sak, mylord? frågade han. Skulle det ej vara bäst att ha det afgjordt så att ni vore fri från detta bekymmer? , — Jag vill ej bli mer uttröttad i dag än jag är, var lord Danes svar. Kom upp i morgon klockan elfva. Säg Hawthorne att jag skulle vilja se honom innan han reser; vi skola ej träffas mer i denna verlden. Lagkarlen bugade sig samtyckande och gick hem så fort hans ben kunde bära honom, vetande utt många klien