Oaktadt den oundvikliga stridigheten mellan personliga och lokala intressen, skulle den tyska enhetssuken ila med snabba steg sramat, om icke konungens regering i Berlin vore så blind och de politiska partierna inom de preusslska kamrarne så oförsonliga. Det är synnerligast uti biläggandet af de parlamensariska stormarne, som grelve Bismarck kunde fördelaktigast utövat sitt inssytande, ty fastän ban för e) manga månader sedan just ansågs för den aristokratiska högsärden personifierad, och fastän ingentingh kunde vara oböjligare, än hans viljas tyranni, rättArdigade likväl hans fullständiga framgång under usta kriget uti hans lanusmåns ögon det i viss grad principlösa beteende, hvarigedom ban förberedt den naationala triumfen och bevisat verlden, att hvarje nenniska i Preussen hade haft orätt och endast han, Bismarck, haft rätt. Elter att sålunda hafva tagit den allmänna meningen med storm, begagnade grefven med sällsynt storsinthet sin seger; hun bad sitt parlament om förlåtelse, derför att ban räddat Preussen och Tyskland mot deras vilja, och lotvade preusdarne, att det godtyckliga regimentets tid, som fordats af befallande omständigheter, var slut och att det värf, som ännu återstod att utlöra, skulle hvila vå den fullständigaste enighet och samverkan mellan de olika statsmakterna. Man måste högligen beklaga, att konungens resering och grefvens kolleger uuder den senares franvars och haus nödtvungna overksamhet aflägsnat sig hån det af grefve Bismarck uttalade program i hans idress till kamrarno omedelbart efter vapenstillestänlet 2 Nikoloburg. Det är ej blott i Preussen, som ett nytt utbrott af fientligheterna mellan bofpartiet och oppositionen steraknas skola göra mycket ondt. Detta land har länge varit nedtvingadt och strängt disciplineradt. Fr drik den stores efterträdare är en konung för oreussarne, vare sig att ban undersiödjes al ett parsamentsvotum eller af blott Guds nade; men annorlunda är det med konungeus nya undersåter i Hannover, Hessen, Nassau och Frankfurt; annorlunda är det med sachsarne, thuringierna och andra undersåter tran de stater, som skola införlifvas med Preussen i det Nordtyska förbundet. Huru prekärt och illusoriskt dessa mindre staters oberoende än var, fasthöllo deras undersater likväl vid blotta skuggan och ville endast afstå derifiån — lörst i hopp om att genom sim sjelftillintetgöretse bidraga till den nationala enhetens triumf; uch för det andra i den fasta lörboppningen om att blifva medborgare i en verkligt fri stat. Konung Wilbelms och hans rådgifvares envishet i att 10rtsätta sin reaktionära gång har, tyckes det, väckt den största nedslagenhet hos anhångarno af inforlisningarne och gisvit nytt hopp åt.geparatisterna i Nordtyskland. Öfverallt i Hannover, Slesvig och Holstein samt Kussel hafva de preussiska embetsmånnen och k. stathallarnes öfversitteri och det företräde som dessa visat de hardnackaste reaktionärer och de stränga undertryckningsätgärderna mot hvarje yttring af de hberala meningarne gjort befolkningen synnerligt ovänligt stämd mot dess nya beherrskare. Hvad den preussiska politiken vunnit på slagfältet, sorlorar den preussiska politiken snabbt i kabinettet. Redan märkes en förändring uti storhertigens af Hessen-Darmstadt hällning och i hertigens af Nassau anspråk. Sydstaterna, som äro oeniga i alla andra frågor, enas likväl i sin hjertliga assky för Preussen. Skulle detta senare någonsin få nämnda stater emot sig i ett förbund med Österrike och Frankrike — en kombination som många hoppas — är det svårt att säga, hvilka nya öden som kunna vänta det evigt delade fäderneslandet. Det är omöjligt att tillsluta sina ögon för den omständigheten, att sormmoln sänka sig hotande ned vid den europeiska horisonten. Politisk enhet, eller illochmed godt förstånd mellan de olika grenarne af den teutoniska familjen, skulle lätt stärka den tyska nationen mot alla möjliga anfall och bespara bade den sjelf och dess grannar en ändlös kamp. Men tyskarne tyckas alldeles hopplöst otörmögna af nagonting sådant som ett sannt medvetande af både sina pligter och sina intressen. Skulle det äfven vara sannt, att Preussen verkligen åter vill komma ifrån sitt löfte om omröstningen i Nordslesvig, har det obevekligen brutit med Frankrike. Utstgten till en national delning af Slesvig var det enda, som ännu återstod af kejsar Napoleons intlytande på preliminärerna i Nikolsburg, och då Bismarck vägrar att gå in derpå, ådagalägger nan ovedersagligen, att han ej längre anser det nödvändigt att fästa det ringaste afseende vid Frankrike, fastän Christian IX ännu nyligen åberopade kejsar Napoleons mäktiga stöd. IIaraf skulle Danmark kunnat med fördel begagna sig, om ej dess svage och vacklande konung, genom att låta sin son i Beran söka Danmarks nyss förbittrade fiendes sunst och nåd, motverkat sina egna intressen och kanske ådragit sig Frankrikes köld. I Rom fanns i Måndags aflon ej mera någon transk soldat qvar i Rom. General Montebello ech hans stab afresa dock först om Lördag. I Paris väntar man offentliggörandet af det d. 7 d:s mellan Italien och Frankrike insångna fördrag ang. den påfliga skulden. Erkebiskopen at Paris har utfärdat ett nerdabref, hvari han anbetaller böner för den tel. sadren under den svåra tid, som nu fö esiår honom. Bretvet är dock ej hållet i ultramontan anda, utan mycket humant. Jäsningen i Grekland forttar. Gariballister anlända sortfarande i mängd till Athen. in rysk fregatt Storamiralenhar kommit ull Pirdeus. I England ha starka truppafdelningar sändts till Glasgow och Liverpool, emedan man boesarar upprorsutbrott at femerna derstädes. A L—— Telegrammer.