Göteborgsposten – 11 december 1866, sida 1

Mr Lester stod tyst ett ögonblick; han tycktes bli nedslagen och eftertänksam vid dessa ord. — Hvad tänker ni nu på, Margaret? Ni behöfver ej lemna huset. — Jag har tvenne skäl att fråga hvad ni tänker på, svarade hon. Naturligtvis skall jag lemna huset fullkomligt fritt åt lady Adelaide. — Huset är stort nog för er och för Adelaide. Hon skall ej skjuta er undan från er plats som husets herrskarinna, emedan ni aldrig intagit denna plats. Ni kan qvarblifva här alldeles som ni hittills gjort. — Nej, mr Lester; det är omöjligt. Innan ni för hem er hustru, skall jag lemna rum för henne. — Margaret, sade han i låg ton, jag glömmer ej att ui lofvade Katherine att ersätta hennes plats för Maria, att vara i viss mening barnets andra moder. Glömmer ni det? Hennes ansigte färgades af en rodnad, som uppkom vid erinringen om de ord, hvilka med dessa stodo i sammanhang. Hon lade handen på sitt bröst för att tysta hjertats slag. — Ni för hem Marias andra moder i lady Adelaide. — Nonsens, Margaret! Adelaide är föga bittre än ett barn sjelf! Huru skulle hon kunna uppfylla en moders skyldigheter mot en flicka af Marias ålder? Jag kan ej tänka på att belasta henne med omvårdnaden af ett barn som hon ännu ej ens känner. När hon får egna barn, skall erfarenheten komma med dem. Margaret, huru kan ni tala om att skiljas vid Maria, som ni så högt älskar?