Göteborgsposten – 11 december 1866, sida 1

— Den sqvallersjuka kärringen, sade mr Jones då han vände tillbaka. Mången husbonde skulle ha kört mig på porten för det. Om hon stannar här, gör jag det icke. Miss Bordillion hade återhemtat någon fattuing under samtalet. Hon vände sig mot mr Lester. — Är det då sannt? — Ja, det är sannt, Margaret, svarade han antagande en allvarlig mine. — Jag tycker att ni borde ha omtalat det för mig. — Naturligtvis borde jag ha gjort det. Jag ämnade säga er det i morgon. Hvad jag sade häromdagen var ämnadt att vara en förberedelse. Jag har ej förlorat någon tid, ty det är först i dag som saken blifvit uppgjord med lord Dane, och huru mr Herbert — Geoffrey, menar jag — fått så tidigt reda derpå, kan jag ej säga. Det betyder föga. — Är giftermålet mycket nära förestående? frågade hon i låg ton. — Det kan jag ej säga er. Adelaide sade något om att vänta i tolf månader, men när jag talade vid lord Dane i dag, uttryckte han en önskan om att det skulle ega rum så snurt som möjligt. Någon jemkning kan ske, förmodar jag, mellan de bada alternativerna. — I alla händelser låter ni vil mig veta tiden så fort ni sjelf erhåller kännedom deraf? genmälte hon. Men jag kan äfven börja att göra upp mina planer genast. — Hvad för planer? — För att lemna huset och skaffa mig ett annat hem.