Göteborgsposten – 10 december 1866, sida 1

jag som kunde tänka att ni och mr Lester kunde ha för afsigt att gifta er med hvarandra, fortfor qvinnan i uppriktig ton, under det hennes falska öga förstulet betraktade miss Bordillion och den förändring hennes ansigte undergick. Att hon är för ung för honom skall man måhända säga; men ingen skall kunna säga att hon ej är älsklig, Squire Lester har — som väl kändt är — ett öga för skönhet. Skada blott att hennes hår har en liten anstrykning af rödt; ni har måhända märkt det sjelf, miss Bordillion? — Jag vet ej om hvem ni talar, var den stackars ladyns svar. — Anar ni ej det miss? Hvem annars skulle jag tala om än lady Adelaide. Det är på henne som mr Lesters val sallit. ö Margaret Bordillions pulsar stodo stilla. Yttre föremål blefvo dunkla för hennes syn; om hon ej gjort en förtviflad ansträngning för att bibehålla medvetandet, skulle hon ha svimmet. Efter ett tröstande uttryck af sympati tillslöt mrs Tiffle dörren om den olyckliga ladyn och dansade af fröjd då hon passerade genom korridorerna.