Göteborgsposten – 8 december 1866, sida 5

(Insändl. Några ord om KE. N:ts Flottas delning. Den af nuvarande sjominaster löreslagna, af H. M:t godkända och at rikets ständer genom dess förstärkta statsutskott med 6 a 7 rösters pluralitet gillade delning af flottans betalspersonal är nu verkställd. Denua delning har, far man antaga, nationens sympatier för sig och vill ins. ej för närvarande falla nagot omdöme om dess mer eller mindre läwplighet, utan endast yttra några ord om de allmänna grunder sjöministern föreslagit och om dess principers rättvisa i hvad rörer de olficerare, som blilvit emot sin vilja öfverflyttade till den nya reservstateu. Enligt utdrag af statsradsprotokollet al d. 16 September 1865 bilöllos af H. M:t följande grunder: 1:0) att icke någon officer gar i mistning hvarken af de inkomster han redan eger i lön, tjenstgöringspengar och inqvartering, eller af den befordran och uppflyttning till ökade inkomster, hvarull han enligt nu gällande befordringegrunder är be ärtigad, utan fast heldre behörigt alscende tästes vid hvad derutöfver må, utan eftersättande al statens bästa, finnas billigtvis kunna medgavas. 2:o) att officerskarens fördelning, för så vidt K. M:t profvar med tjenstens fördel vara förenligt, uppgöres i öfverensstämmelse med officerarnes egen onskan. 8:o) — — — — 4:o) att de officerare, som icke blifva upptagna uti de begge nya karernas rullor, ölverflyttas med då innehafvande aflonings-och inqvarteringstormaner samt fortfarande tjenstgormgsskylulghet till en särskild stat, kallad nya reservstaten. å hvilken uppfores i främsta rummet de kaptenlöjtnanter, som redan lunnits ej kunna befordras, och vidare de bland öfriga officerare som sjellve önska att varda på denna stat olverflyttade, eller af K. M:t profvas lampligast kunna a dönsamma anvåndas. 5:0) att sålunda på nya reservstaten öfverflyttad officer skall, jemte det han, såsom här förut redan är antydt, far emot skyldighet att fortfarande göra tjenst, så länge han på nämnde stat qvarstar, oafkortade behalla vid otverssytiningstiden nunchafvande lön, tjenstgöringspenningar och inqvartering, i afsecnue på hvilka förmaners tillgodonjutande under somestre, tjenstedighet eller kommendering uock älven framgent skola iakttagas nu gällande soreskrifter, tillika kunna, i mån at inträffande algang på samma stul, uppflyttas i sin tur till hogsta lön med tjeustgöringspeuningar inom den grad, han tillhör, alvensom undantagsvis då K. M:t prölvar ådagalagd synnerlig sortjenst dertill föranleda, ull högre grad, samt 101 osrigt hvafje premieroch sekundlöjtuant genast vid olverflyttuingen, såsom godtgorelse lör derigeuvii fÖrlorad inkomst af sjökomwmwenderingar, undla och der efter intill vunnen kaptensojtnante belordran, tll hvars erhållande han förblefve berättigad, osa utt illg njuta 25 proc. 17 -ojningaa den lön med tj uslgoring penningar, han under tiden på nya roscrvotaten unnelht, kommandes den, nya reservstateus o ticeraro åliggande tjenstgöring, att sornämligast omfatta vissa delar al stationstjenstgöringen via begge de nybildade kårerna samt kompanitjenstgöringen vid Kongl. flottan, asvensom desse olficerare skull vara medguvet att med bibehållande af lönen, men utan tjenstgormgspenmngar och inqvartering, kunna taga aloked, i hvuket fall de upplöras på en särskild indragningsstat och blifva intull uppnådd ålder al 55 år forbundne att under krigstid åter ingå i tjenst under tillgodonjutand : derunder af fulla aflöningslörmåner enligt innebafvande grad. b:o) — — — — — — — — — — — — 3:dje och å:te punkterna, som här icke anlörts, bestämma endast de grunder efter hvilka de nya lönerna vid Kongl. flottan och skärgårdsartilleriet komma att utgå, och förbigas såsom mindre vigtiga och hvilka till stor del försvinna derigenom att rikets stän äers förstärkta otateutskott beviljat 75,000 rdr om året till päskyndande af den antagna omorganisationen. Dessa äro de föreslagna och antagna granderna, enligt hvilka delningen forsiggätt. För att nu kunna bedömma dessa grunders rättvisa och lämplighet fordras nödvändigt att ha klart för sig, hvilka skyldigheter mot staten en officer vid K. M:ts flotta haft och om med skyldigheterna älven varit förenade nagon eller några råttigheter. Endast ordet sjöofficer förklarar tydligt, hvarest en sådan officer är ämnad utt tjenstgöra: naturligtvis på sjön, ombord å fartyg, och att således till sjös försvara säderneslandet. Emellertid anses utt han i nödfall äfven bör kunna kommendera sin trupp i land da behofvet så påkallar, hvarför nutidens sjöofficerare äfven med fördel uppträda som artillerister, iasanterister och jägare; i brist af anslag till sjöexbednioner och särskilda varssoch stationsolficerare ha de under tidernas lopp äfven måst åtaga sig tjenstgöringen a stationerna, en tjenstgöring som sjoministern sjelf anser vara i hög grad skadlig för dem, och detta kanske med rätta. Detta om sjöo ficerarnes skyldigheter. Hvad nn deras rättigheter beträffar, kunna de icke (savida de ej inneha lörtroendeposter) utan dom och ransakning afsättas från sina belatiningar, ej heller utan egen skriltlig begäran förflyttas från en tjenst till en annan (se regeringssormens 36 S); hvad sjökommendering och öfmng angår, ha rikets ständer beviljat ungefär en half million rdr om året och borde, om nagon rättvisa förelanns, kommende:ingarne forekomma för alla efter tur. Sålunda eger icke, hvarken Jommistern rättsenligt att efter godtycke löreslå chefer och seconder, eller stationsbetälhatvare efter godtsinvande kommendera de öfriga officerarne, utan bora alla ha samma rättighet av få öfunng, intvill dess de senom krigsrätts dom blifvit förklarade oduglige. Personalen vid K. N:ts flotta bar varit begränsad till sitt antal och så fort någon afsått har (utom under nuvarande sjöministers regime) tjensten inom ene månader blifvit tillsatt, hvarigenom befordrinsarne gått någorlunda jemnt, fastän icke hastigt. Man har trott sig finna att befordringarne varit beHende af individernas skicklighet och förtjenst, men le ha dock onarafe berott på sjöministrarnes godveke att föreslå, och mer än en som ansetts fullt kompetent att sköta en regementsofficersbefattning nar med grämelse och harm sett sig ullbakasatt för ngre och tilläfventyrs mindre förtjenta k inrater; då in sådan princip är gällande, att befordringarne inom sn kar bero blott på en persons omdöme, kan man ej vänta något bättre, och bör man vara tacksam att ej lera misstag egt rum inom K. M:ts flotta än verklisen varit tallet. Sedan ins. nu sökt beskrifva officerarnes skyldigatar oOanh viättlrhatna 2.—