Göteborgsposten – 8 december 1866, sida 1

avla, SIIIVETKIATA BARG Ul Haälls VIOI, Pan nande om m:me Malibrans otörgätliga toner. Så stort rykte eger den konstnar, hvars första uppträdande nasta Tisdag med längtan emotses af våra musikvänner. Göteborg d. s December 1866 Dagens n:o af Göteborgs-Posten utgår i 2:ue nummer, A. och B. Det sistnämnda mnehåller: Bret från Amerika; Från Norge; Från Danmark; Några ord om K. M:ts floutas delning; samt Annonser. Den 8:de December. Det är nu ett år sedan den viguga dag, då genom samtliga tyra ständens bitall värt lädernesland ernoll det nya statsskick, hvilket snart skall för törsta gången försoka sina krafter. Det är ett år sedan hvarje blick strålade, hvarje mun log och nästan hvarje hand sträcktes ut tul ett trotast handslag at glädje öfver hvad som vunnits. Folkmassorna voro i rörelse, jublel dånade i väldiga hurrarop, minnets och loftets bägare tömdes och tosterländskt varma tal höllos till högtidens ära. Det var en höguid — och det är så annu. Visserligen år glädjen icke högljudd, den stormar ej ut, som en länge äterhällen ström; men den är dock ren och stor, ty hvarje tänkande och för saderneslandets väl kännande medborgare fröjdas i sitt sinn ötver att det gamla, älskade Svea nu kan föryngradt åter ila tramåt i tidsenlig utveckling, i verklig sjelistyrolse ochen odelad national hänförelse. Vårt nya statsskicks i fjor ilrigaste motståndare erkänna nu öppet, att den ständsförfattning, som i dag för ett år sedan steg ned i gratven, var murken och oförmögen at längre lit. betta erkännande är en triumf för tolkew goda in stinkt — detta samma folk, som för ett är tillbaka förklarades vara alldeles poliuski omyndigt och endast skrek med några bullersamma tidningsskritvare. Så förändras tiderna; men hvad som ej forändras, är svenska folkets varma kärlek till sitt fosterland och de i historien framlagda vittnesbord om dess förmåga af uppoffringar, al stor tunga, då det gallt detta tosierlands val, dess Sareinet, kanske dess tinvaro. Då en sådan peomngens stund varit unne, har folket stadse stått som en man, färdigt att gifva hvad man kunnat krätva. Ölverallt inom vår gamla verldsdel hör man uttalas dystra förväntningar om stundande konvulsiviska utbrott, hvilka skola komma den gamla byggnaden att remna i fogningarne. Alla länder, ätven de minsta, tillochmed sådana som ega hela Europas garanu för sitt oberoende, rusta med leberaktig haftighet till sjelfförsvar och tör av ej stå alldeles vanmäktiga, då striden stundar. Sverige kan ej undandraga sig detsamma, ty dess sjelfbestånd är nu som allud tolkets käraste tanke. Den nya tolkvalda re presentationen skall dertor hafva det uppdra: set sig ålagdt, att uti sin första stora hand: ling nödgas kratva tolkets stora uppoffringar lor vårt sjelfförsvar — och må det ske i en god stund! Vi yurade i dag tör ett år sedan: -Frihetens sak är i längden oöfvervin nerlig, den måste segra! Men hvarje seger ålägger den segrande en förpligtelse, och den är, att han må värdigt bruka sin seger och genom framtida handling visa, att segren var en seger i det goda?. Vår varma önskan är, att folket skall på ett värdigt sätt visa, av det både är medvetet om forpligtelsen och beredt till densammas upptyllande genom den representation, det valt som ett troget uttryck lör Big. Det finnes flera sätt att högtidlighilla en sådan dag som denna. Det närvarande är tyldt af allvar och oro. Det är måhända dertör värdigast att ej låta dagen törherrligas genom dyrbara festers prakt och genom stolta uttalanden öfver en tramtid, som hvilar i ödesdigra skuggor. Men i stället, stärkoms i vår inre öfvertygelse, att för tosterlandets oberoende står hela folket som en man, och i vår beredvillighet att på Sveas altar nedlägga de offer, som hon kan för sin och allas vår säkerhet tordra! Så fira vi både stort, gagneligt och vackert årsdagen at den händelse, som vi i tjor betecknade såsom gryningen till en herrlig tramtid i frihet, upplysning och valståud — ett hopp, som under det förrunna året mer och mer velat taga formen at ötvertygelse, och skall, må vi ej gäckas deri, bli en glad visshet. Offentliga förelä-ningarne. Adjunkten C. 1. Odhner börjar i dag kl. 7 e. m. å Lilla Börssalen sina offentliga föreläsningar örver Kalmar-unionen och Nordens tillstånd under densamma. Val. Till fullmäktige för 3 år från bör