— Men han är ej ännu funnen, sir. — Ej funnen! Hvad menar ni? — Ni talar om mannen med packen, är det ej så? — Mannen med packen! upprepade lord Dane ironiskt. Pah! Denna berättelse har aldrig i min tanka varit värd ett öre. Ni har hört mig säga det. Geoffrey. Nägon kringstrykande krämare som träffade Harry Dane då han lemnade slottet och följde honom till klipporna för att förmå honom köpa en bomullsduk eller hornknif ur hans förråd; och Harry satte sig på sina höga hästar och snäste till karlen da han blef för enträgen. Det var alltsammans, lita på det. Nej, hvem helst det var som dödade Harry den der aftonen, så gjorde han det med öfverläggning. Det var Ravensbird, Geoffrey, och jag uppdrager at er att ha ögonon på honom. En skugga af missnöje öfverfor mr Danes ansigte. — Jag vill ej motsäga er, sir; men jag tror verkligen ej att det var Ravensbird, svarade han. Först anklagade äfven jag honom, men det var innan det blef ådagalagdt att han vid den tid då mordet begicks varit på Sailos Rest. Det kan ej ha varit Ravensbird. — Jag säger er, Geoffrey Dance att det var Rarensbird och ingen annan. Gif er ej rast eller ro förrän ni fått det i bevis: det är mitt stora uppdrag till er. Och nu till ett ännat ämne. Hvar är Cecilia? Har hon kommit hem ännu? — Nej. Jag hade bref från henne idag på morgonen. Hon säger mig att hon ej kan vara hemma förrän