Göteborgsposten – 4 december 1866, sida 2

gan om ny och sörhöjd tulltaxa kommer redan i denna vecka under förhandling. Denna taxa skall utan tvifvel gå igenom, och Europa kan bereda sig på att den särles i krait redan tidigt under 1867; men då den vil gått igenom, är det troligt, att den vestra srihandelsflygeln at det republikanska partiet skall bli förbittrad på protektionisterna i öster, hvilket ullsälle presid uu roligen ej skall lemna obegagnadt, för ati råda öfver maktbalansen. be ledande personerua uti den nu sammantradda syrtionde kongressen skola i det mesta likna den uti deu tretionionde. Do gamla republikanska ledarne Fessenden, Summer, Chandler, Sherman och Wade skola tortfarande inneha sina säten, och Justin S. Morvill, protektionisternas sader, skall bli betordrad från representaothuset till en af senatorsplatserna sör Vermont. Doolittle skall ulltjemt leda der lilla konservativa hopen, uaderstödd af Reverdy Johnson och Gutbire, Horace Grcoeley skall troligen bli den nye sehatorn för Newyork och Simon Caneeron tör Pennsylvanien etc. Inom Representanthuset skall Thaddeus Stevens framgent vara republikanernas ledare och Schuyler Colsax speaker. General Butler skall sitta för ett at distrikterna i Massachusetts, men man tror, att han skall hållas i tyglarne at boxaren John Morrissey, som valts at demokraterna i Newyork. General Banks skall i det nya representanthuset bevaka de feniska intressena och neutralitetslagarne. Fernando Wood och James Brooks äro nya medlemmar trån Newyorks stad. En korresp. iran Filadelfia till -Timesberättar, att, på grund af den jäsning och rexcitement, som rädt med anledning al valen, ej mindre än sex iamstående kandidater titl tjenstebetattningar inom de olika staterna ligga sjuka i hjernseber. Samme korresp. förmidler, att den bekante Fenierhöidingen James Stephens redan i början af November i hemlighet lemnade Newyork ombord på en Bremerångare, för utt återvända till Irland, der tillståndet redan börjar antaga en särdeles betänklig karakter. Enligt ett i går till oss anländt telegram, har engelska regeringen låtit myndigheterna förklara grefskapet Dublin och staden Limerick i belägringstillstånd. På grund af feniernas agitation hafva häktningarne tilltagit till betydande grad uti Dublin. Regeringen har utlästat 1,000 p. sterl. åt den eller dem, som kunna göra angifvelser, hvilka leda i Stephens spår, och ytterligare 1,000 pund åt den eller dem, som fasttaga honom. Allt detta visar tydligt, hvilken oro som gripit den engelska regeringen, en oro som de engelska tidningarna för öfrigt ej söka dölja. Times berättar, att tvenne stora kistor med gevär konfiskerats i Cork, adresserade till en affärsfirma derstädes. En mängd pikar och kulor hafva tonnits i Limerick, och det berättas såsom notoriskt, att de på sitt hedersord trigitaa och till Amerika afsända fenierna gäckarengelska polisens vaksamhet och begitvit sig tillbaka ull Irland. Det är bekant, att stora penningsummor ingå för uppköp af vapen, och man har bemäkiigat sig nära 1.000 pund genom gripandet al en främling i Dublin. Det är en allmän tro bland befolkningen på Irland, at idenna ö skall åter vara sin egen Juldagen; och man har verkligen skäl att tro, att Stephens, om han ej redan är i Irland, snart skall vara der, och att han räknar på om icke framgång, åtminstone strafflöshet. Regeringen har sändt 1,250 bakladduingsgevär till utdelning bland poliskonstaplarne på ön. Truppaidelningar afgå lortsarande dit. Myndigheterna harva redan haft den lyckan att göra bekantskap med en tenisk ossicersunitorin, hvilken jemte tre revolvers, en dolk och ett feniskt exercisreglemente tagits uti en kista, kommande trån Amerika. Uniformen är mycket vacker, al grönt kläde med rikliga snören och förgylld krage, mössan är al grönt siden med en förgylld irländsk harpa som kokard. Det förtjenar anmärkas, att Förenta Staterna, på samma gång denna feniska rörelse bryter från dem ut öfver England, äfven blitva allt bestämdare i sina anspråk på ersättning för den skada Ålabamar och andra i England utrustade Sydstatskapare tillfogat den nordamerikanska handelsflottan. Det är således ej underligt, att den engelska allmänheten känner sig, om ej bestämdt orolig, dock missbelåten och illa till mods — en sinnesstämning, som den för öfrigt delar med betolkningen i Frankrike. I Frankrike är det den mexicanska frågan, som isynnerhet sysselsätter solket och nästan skjuter den påfliga angelägenheten i bakgrunden. Man vill i Paris veta, att Förenta Staternas dervarande gesandt irån sin RHS 10 —