Göteborgsposten – 3 december 1866, sida 2

fyrtio år; kanhända var hon ungefär midtemellan dessa båda tal. Eliza Tiffle hade börjat sitt lif som kökspiga, hade derifrån avancerat till kokerska och tagit tjenst hos mrs Lester under dennas sista sjukdom som hushållerska. Så verksam visade hon sig vara, att hennes sjuka herrskarinna ansåg henne som en ovärderlig skatt och bad mr Lester altid behålla henne, ifall möjligt vore. Hon blet nu endast hushållerska och en ny kokerska engagerades under henne. — Låt henne vara superintendentska för alltsammans, sade mrs Lester. Men när ladyn dog och det befanns att miss Bordiltion skulle qvarstanna, gick Tiffle rakt till sin herre och heg irde afsked; det var ingenting Tiffle hitade så mycket som halftom haulft-husfruar, såsom hon kallade dem. Mr Lester ville ej bevilja afskedet; hin föreställde sig att huset, beröfvallt båle lady och hushållerska, skulle oundvikligt gå under, och han höjde Titfles lön och sade henne utt hon måste stanna. Tiffle samtyckte till att stanna ytterligare tre mån nler, som det tycktes villigt nog, men mel förkittrinzen i hjertat. Mon när de tre månaderna togs slut och T. F. frin hura litet miss Bortlillion oroule henne och att hoa i sjelfva verket kunde förs en mera obesränsad styrelse än under hennes aflidna ladys lifstid. talale hon ej mer om att lemna huset. Sanningoa att säg. emnado miss Borilillion henne ensam af blott motvilja: non misstänkte henne instinktlikt och kände sig nästan idd för henne. Mat sine underhafvande var Tiffle mycet sträng och tvär och tyckte om att föra eo hårdhän dt