Göteborgsposten – 1 december 1866, sida 2

IIvarjehanda. Naturam expellas Åc. Från Sidney berättas följande historia: — En person hade varit ute på en utslpat för att undersöka trakterna i Queensland. Då han återvände kom han till ett ställe der gångstigen delade sig i trenne. Utan att veta hvilkendera af dessa han skulle välja satte han sig ned och tände sin pipa. Om en liten stund framträdde en insöding. en äkta svart vilde, endast klädd i en trasig yllesilt. Vår man tillade vilden på bruten engelska, såsom wan vanligen gör i Australien då man samtalar med infödingarne. Vilden sträckte på sig, blickade ned på den sittande hvite mannen och rade i dramatisk ton: Ielijo tutissimus ibis.s Den hvite, som icke förglömt sin latin, blef så lörvånad att han icke trodde sina Öron, utan upprepade frågan men fick samma svar, ännu eftertryckligare framstäldt — Åmedio tullssimis ibisk. aäpet vil säga tillade vilden, -gå den mellersta af vägarne, den är bäst! Den hvit och den svarte satte sig nu ned tillsammans, och den senare befanns vara on inföding som blifvit sänd i skola i Sidney på bekostnad af en nybyggare, hvilken upptäckt vildens mottaglighet för kunskap. Men trogen sin iastinkt hade ban efter fullbordad upp: fostran begifvit sig tillbaka till skogarne, foredragange nammilistander med alla dess olägenheter framför civilisationens inskränkta frihet. IIan återvände dock understundom till någon stad och använder då de penningar han genom jagt lyckats förskassa sig till tobak, billiga böcker och tomahawker, hvareafter han åter beger sig ut att dela de öfriga vildarnes hf Nejd med litet. En ung man kom till er grosshandlare och sökte plats på hans kontor. Jag skalle gerna vilja antaga herrn, sade den A grosshandlaren, men det är så dåliga konjunkturer... det är så litet att göra. — Åh, det gör ingen ting, afbrot den sökande, för mig behöts inte så mycket. Medel not tandvärk. En viss enkefrus beondrare beklagade sig häromdagen öfver tandvärk. Hennes sörhoppningssulle son inföll genast: ÅIIvarför gör inte herrn som mamma? Ilon tar ut siua tänder och sätter in dem igen, då hon behöfver dem. m——— .. -———— .—Å.z.nnwuw— — L