Göteborgsposten – 30 november 1866, sida 2

men miss Bordillion var af ett blygsamt, känsligt temperament, yttorligt noggrann i fråga om hvad som var passande eller cj. Hvilken förändring hade dessa två år medfört i hennes hjerta? Kärlek. Ställd i daglig beröring med George Lester, under inflytande af hans tjusningskraft och måhända af den döende mrs Lesters ord till henne, hade miss Bordillion tillåtit sig, ehuru till en början alldeles omedvetet, att bli djupt förälskad i honom. Och när en qvinnas kärlek legat slumrande i mer än tretio år af hennes lif, antar der, om den väckes till lif, en styrka och ett djup af passion som de unga föga ana. Timid, blygsam, tillbakadragen, närde Margaret Bordillion i hemlighet denna kärlek och lemnade så småningom i sitt hjerta rum för det hopp att hon skulle bli hvad mrs Lester antydt — hans andra hustru. Hoppet växte nästan till bestämdt antagande, och hennes dagar blefvo som en lång sällhetsdröm. Bättre för henne om hon upptäckt sanningen från början — det mörka molnet som olycksbådande uppsteg i aärheten, skulle ej så skoningslöst ha utgjutit sin yrede öfver hennes värnlösa hufvud. En morgon, blott få dagar efter lady Danes död, då mr Lester steg upp från frukostbordet, anmärkte han att Ss,ommarhettan tycktes komma tidigt, och att de gjorde bäst i att ombyta sitt frukostrum. Det var deras vana at göra så under de heta månaderna, ty det som vanligtvis begagnades låg öppet för morgonsolen. — Jag skall tillsäga tjenstefolket derom, sado mis Bordillion.