Göteborgsposten – 30 november 1866, sida 2

det är ju ej otroligt — skulle han någonsin söka att göra er till hans hustru, så kom ihåg att jag nu säger att jag skulle vara glad deråt. — Huru kan ni tänka på sådana saker! huru kan ni tala derom i detta ögonblick? afbröt miss Bordillion bestört. Ni, hans hustru, kan lugnt hysa den tanken att han skulle komma att gifta sig med en annan! I — verlden och dess passioner försvinna för mig. Margaret, var mrs Lesters svar; det nästan tyckes som om jag allaredan lemnat den. Det är ästan säkert att Gcorge kommer att gifta om sig, och Jaz skulle hellre vilja att han gjorde er till mina barns moder än någon annan qvinna. — Urs Lester dog. Det var nu två år sedan och miss Bordillion hade stannat qvar på Danesheld Hall. Men hon höll sig mycket tillbaka, liksom om hon hade varit blott guvernant åt Maria, och afböjde alldeles att presidera som herrskarinna på stället. Hon skötte äfven. till en del de husliga affärerna och utdelade sina befallningar till tjenarne på ett saktmoligt och höfligt sätt utan att antaga någon myndighet öfver dem. Hon officierade aldrig vid bordet i mrs Lesters ställe; när mr Lester hade främmande syntes, hon aldrig till, utan förblef i sina privatrum med barnet, och äfven då det ej var främmande tillbragte hon oftare sina aftnar på sina egna ram än i mr Lesters sällskap. Maria var endast åtta år gammal då modera dog; hade hon varit uppväxt, skulle miss Bordillion ej kännt sig i en så generad ställning. Somliga qvinnor skulle ej ha kännt denna ställniug det minsta genant;