Göteborgsposten – 30 november 1866, sida 1

8 3 — — —— —— — — EEE —— dagsordningen representerad, så har ej representationssörändringen löst frågan. Det mest angelägna är, att alla de som na ega rösträtt blifva representerade. Detta kunde ske genom det Hareeska valsättet. Genom detsamma skulle riksdagen göras till opinionens representanter, icke ensamt till majoritetens. Afven vid val till kommunalfullmäktige behöfdes en förändring, och den graderade röstskalan lärer väl ej länge kunna bibehållas, såsom oförenlig med det nya statsskicket. — Då tal. således ansåg att representationsfrågan ännu ej vore tillfredsställande löst, borde endast sådana frågor, som ej tåla uppskof, af riksdagen i dess nuvarande form atgöras. Tal. ville ock nu yttra sig om de mest angelägna. Undervisningen borde ej blott riktas på kunskap, utan äfven på uppfostran. Kunskap är makt, men en makt på godt och ondt, om den ej går hand i hand med uppfostran. Prestbristen borde derföre afhjelpas och lekmannaverksamheten uppmuntras. Qvinnans rätt till att verka äfven utom familjkretsen borde erkännas i samma mån som hon visade sig en sådan verksamhet värdig. — I afseende på försvarsväsendet vore icke första uppgilten att det ej finge vara för betungande. I första rummet måste man se till att det blir kraftigt, och då måste det bli betungande — genom uppoffringar i den individuella friheten, i arbetskrafter och penningar. Vårt lörsvarsväsende bör grundas på allmän folkbeväpning, men hvarken efter transkt, preussiskt eller schweiziskt mönster, utan bör det byggas på vår egen grund: beväringssystemet, men förbättradt och befriadt från friköp, legning och lottning. I samma mån som detta system bär frukt, skall äfven stående armeen kunna minskas, men man bör se till att man ej nedrifver, utan att man kan uppbygga. — I afseende på finansfrågan vore den åsigt spridd, att lagstiftningen gynnat vissa klasser på andras bekostnad. Tal. trodde, att denna fråga skulle bli noga undersökt och önskade att, om nämnde åsigt befunnes grundad, reaktionen ej måtte bli för häftig. — Tal. slutade med att uppmana de valmän, som ansågo att de befunno sig i minoriteten, att i alla fall atgifva sina röster, emedan åfven röster från de valmän, som förbli orepresenterade, ega sin vigt. Konsistorienotarien Lindhult, hvilken ansåg att man ej borde kritisera den nya representationen, hvilken han för sin del hyllade, ville nu föreslå en man, som egde de erforderliga egenskaperna, omutlig redlighet och stor parlamentarisk förmåga, neml. prot. v. Schoultz. Prot. o. Schoults inledde sitt anförande med en förklaring, hvarföre han, som förut på en förfrågan om ban skulle vilja åtaga sig riksdagsmannakallet, svarat nej, nu likväl vore benägen att antaga detsamma. Orsaken bade förnämligast varit, att hvad han betraktade som sin lifsfråga, Chalmersska slöjdskolans intresse. skulle komma att beröras vid riksdagen. Om nemligen, såsom möjligt vore, det vid förra riksdagen fattade beslutet om anslag till nybyggnad för denna skola blefve upphäfdt eller modifieradt, skulle det gälla skolans vara eller icke vara. — Tal. vore tacksam för hvarje röst som tilldelades honom, men gjorde sig inga illusioner. I alla fall ville tal. aflägga sin politiska trosbekännelse. Tiul., hvars ställning till den nya representationen vore bekant, uttalade sin tro på att den skall blifva gagnande — sin tro, ty det skall erfordras årtionden eller kanske sekler, innan domen öfver den kan fällas. Hvad som vore ett glädjande tecken, vore dock de skedda riksdagsmannavalen. Från alla delar af riket hade dess bästa och mest fosterländska män, de som talat för och de som talat mot reformen, män af de ytterst; liberala och af de ytterst konservativa tänkesätt blifvit valda. Detta har ej varit slump, utan en yttring af denna politiska fördragsamhet som utmärker svenskarne. Och dessa män, de sammanknytas alla af sträfvandet till ett mål och skola kämpa under bildningens fana. — Af de frågor som töreligga är det gor som gg